Tidigare hälsningar


 
 

 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

 

 

Tidigare hälsningar: 2012

Stockholm den 30 december

Gott Nytt År!

Tack för ännu ett fantastiskt år!
Tack alla trogna vänner i MMP.
Jag både bugar och niger.

Nu ser vi fram emot ett fint 2013!
Önskar er allt gott!

Gott Nytt År 1

Mitt köksfönster på julaftonsmorgonen

IMG

Prins och jag framför julgranen

 

Kram

BirGitta

Stockholm den 23 december 2012

Fjärde Advent

I morgon är det julafton. Det här året har vi verkligen fått en vit jul i vårt land.
Snön hänger tung på träden och det är så vackert. Min härliga hundvalp "Prins" är helt galen av glädje då han får vara ute och rulla sig i de vita drivorna.

Våra barn i Indien har aldrig sett snö. Glass är nog det närmaste de kommit kyla, och det händer inte så ofta. Nu har vi fått bilder från MMP's nya barnhem Suseela där man redan firat "lilla" jul.

Jag har talat om för dem att vi har presenter med oss då vi kommer i januari. Föreståndaren Surdarshan Rao skriver idag att barnen väntar såååå på att vi ska komma. Jag väntar verkligen också på att få träffa alla våra nya barn.

Jul 1

God Jul

Jul 2

Till och med på tårtan önskar man god jul

Jul 3

Glädje på Suseela inför julen

Vill med dessa rader önska er en riktigt God och Fridfull Jul!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 16 december 2012

Tredje Advent

Fick en hälsning för en vecka sedan från en Anand Modala som vuxit upp på Miryalaguda barnhem. Vi har följt honom sedan han var liten liten. För snart två år sedan gifte han sig med Jyohti och jag minns att de i bröllopsgåva fick pengar från sin fadder i Sverige. För dem köpte de ett kylskåp.

Anand br

Bröllopsparet omgivna av en släkting till vänster och föreståndaren på Miryalaguda till höger.

Grupp

Varje gång vi kommer till Miryalaguda, kommer också ungdomar som tidigare vuxit upp där. Anand står till vänster om mig.

Med veckans hälsning kom också ett foto på den nyblivna familjen. Sonen heter John efter föreståndaren på Miryalaguda barnhem som tragiskt gick bort för några år sedan.

Anand 1

Det fina är att Anand Modala nu flyttar tillbaka till barnhemmet och blir tillsammans med sin fru husföräldrar. Han känner att han vill ge tillbaka något av all den kärlek han fått från hemmet.

Visst är det tjusigt!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 9 december 2012

Andra Advent

Jag hade tänkt skriva om ett par händelser från Indien men har fått problem med datorn.
Bilderna jag vill visa får jag inte till i rätt storlek. Det får bli en annan gång.

Nu önskar jag er alla en fin Andra Advent. Vill också tacka för alla julgåvor som kommer in till MMP. Ni är verkligen generösa!

Eld 11

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 2 december 2012

Första Advent

Nu tänds ljus i våra hus. Lagom till advent kom också snö och kyla.

Hoppas ni fått MMP's julbrev med posten.

I veckan kom bilder på lilla Sanjana. Det var i juni som hon egentligen skulle opererats. Sanjana var då bara nio månader och hade börjat bli blå om läpparna. En undersökning på barnsjukhuset i Hyderabad visade på hjärtfel men flickan var för svag och mager för ett ingrepp.

Nu i veckan kom email från pastor Carl i Amalapuram att oprationen lyckats och att lilla Sanjana nu är hemma hos sina föräldrar. Det ska bli roligt att träffa familjen i Januari.

Sivaganga

Familjen

Visst är hon nu en rund och go liten flicka, Sanjana.

Tack att du också i år vill ge oss en extra Julgåva. Vi har lovat Sanjanas föräldrar hjälp med operationskostnaderna.

Det har inte bara tänts ljus idag. Lilla Sanjana har fått nytt liv!

Önskar er en fin Advent.

Kram

BirGitta

 

                                                                                Söndagen den 25 november 2012

Praven Kumar

Vi har under lång tid haft förmånen att hjälpa Praven Kumar, en föräldralös grabb på Bjinapalli barnhem.

Hans fadderföräldrar bor i Hallsberg och har i många år betalt sin avgift och dessutom givit extra gåvor.

Praven har nu lämnat hemmet och levt som egen företagare i ett par år. Han har arbetat som bud och levererat post till folk i trakten. För några månader sedan brann hans riksha en enkel trehjulig moped. Han hade ingen försäkring så där stod han utan hjälp.

Praven Kmar

Han skrev till oss på dålig engelska:

- Snälla hjälp mig med ett mikro lån så att jag kan köpa en ny bil och arbeta som taxi chaufför. Själv hade han sparat till handpenningen.

Han har nu fått sitt lån och vi har skrivit kontrakt där han betalar en summa varje månad som går till Suseela barnhem.

Det är så skönt att ha en så nära kontakt med våra barn. Tänk att vi, MMP, kan hjälpa ungdomar som Praven att fullfölja sin dröm.

I maj månad 2013 blir det bröllop. Praven har hittat sin brud.
Vi gläder oss med dem.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 18 november 2012

Indisk festival

Man har i Indien som i Sverige många helgdagar som förknippas med landets religion. Tänk bara vad jul, påsk och pingst betyder för oss.

Indien är till 80% hinduiskt. Därför är många helgdagar förknippade med hinduism.

Förra helgen firade man en sådan högtid. Man firar med raketer och smällare. Våra barn på Suseela barnhem bad om några sådana och det blev förstås succé. Se bilder!

Raketer 2

Raketer 3

Någon vecka innan var det så kallt och regnigt i Suseela att barnen frös.
Sud & Mary, föreståndarparet, reste då till närmaste stad och köpte varma kläder till barnen.

Klader 2

Det är så skönt att ha en så nära kontakt med våra barnhem.
Det är gott att veta att barnen är i trygga händer.

KramStockholm den 11 november 2012

BirGitta

Taritla Kishore

Jag skrev på denna plats om Kishore den 23 september, du kan själv läsa om detta.
Då visste jag inte när han skulle opereras. Nu vet jag mera.

Fick en hälsning härom dagen från pastor Carl i Amalapuram.
Han skriver:

- Jag är glad att berätta att Taritila Koshore's båda ben har opererats. Jag pratade med mamman och hon berättar att allt gått bra och att Kishore hämtar sig fint efter operationen.

Jag fick också ett par nytagna bilder på Kishore som du ser här nedan.

Tartila Kishore after operation 2

Kishore tillsammans med sin mamma efter operationen

kishore ater operation 2

 Kishore hämter sig bra efter operationen

Tänk att en god väns bortgång (hemgång), kunde bli till nytt liv för en liten grabb i Indien.

Tack alla vänner som stödjer arbetet för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 4 november

 

Vinnersjö Missionshus!

Oj vilken tidig morgon!
Det kändes nästan som att gå till julottan! Klockan två i natt vaknade jag och kunde inte somna om. Jag visste ju att vi måste resa med bilen klockan 05.30.

Möten i Vinnersjö missionshus hålls alltid 09.30 på söndagar. Vi hade lovat att komma och ett löfte är ett löfte!

Dimman låg tät på motorvägen mot Gävle. Termometern visade på + 1 grad. Bilens framruta blev isbelagd. Man blir lite rädd då att vägen ska vara hal. Vid Tierp tog vi av på en mindre väg mot Hedesunda och Vinnersjö. Då hade det börjat ljusna och blivit varmare. Det kändes skönt eftersom vägen var smal och krokig. Vi körde ändå nästan över en katt och något senare skuttade ett rådjur tvärs över vägen. Nära Vinnersjö låg snö vid vägkanten.

Vi var framme vid Missionshuset 07.30. Lokalen låg mörk men dörren var öppen och vi kunde bära in vår ljudanläggning. Senare kom vänner och bjöd på kaffe.

Vi har haft ett långvarigt förhållande med Vinnersjö missionsförsamling. Tror inte att någon annan församling i Sverige har givit så mycket pengar till MMP's arbete i Indien som denna.

Dom är inte många men de brinner för missionen.
Detta lilla möte med 45-50 deltagare gav 17.418 kr till MMP.
Vad som är anmärkningsvärt här är att nästan hälften av församlingen är ungdomar i 20-års åldern och barn i 6-10 års åldern. Vi hade en jätte fin morgongudstjänst!

Flickor

Jag kom att minnas ca 25 år tillbaka då vi var på besök just här.
Det var varmt och kaffe serverades utomhus på baksidan av kapellet.
Där ligger också de gamla toaletterna som hade flera sittplatser.

Toahus

Toa

Jag överhörde då ett par småttingar, en grabb i tvåårsåldern som sa till sin flickkompis:
- Du kan få låna mina stödhjul för jag behövej dom inte längje.

Grabben ifråga var med denna tidiga morgon i Vinnersjö!

Tack Vinnersjö Missionsförsamling och tack alla vänner som hjälper oss att hjälpa!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 28 oktober 2012

Äntligen

   I förra veckan kunde vi sända pengar för ett nytt hus till familjen Undurthi. Det har tagit lång tid att få marken avstyckad. Farfadern äger den men det var många kvarnar som skulle malas innan allt blev godkänt.                                                                   

Tänk att man kan bygga ett enkelt tegelhus för 35000 kr. Otroligt!

Det ska bli så roligt att komma dit i Januari och tillsammans med vår grupp från Sverige få inviga huset. Efter vårt senaste besök i Indien i februari skrev jag den 25 mars 2012 om familjen. Nu lägger jag in brevet igen. Tycker att det säger så mycket!

Familjen Undurthi

   Redan före jul då jag sände uppgifter om grabben Pandu till en fadder, bestämde jag mig för att träffa hans familj i Amalapuram i februari i år. Så blev det.
Jag ville se om vi kunde göra något för hans svårt poliodrabbade far.
Vi reste på smala krokiga vägar till en liten by utanför Amalapuram. Pastor Carl satt vid ratten. Han hade aldrig varit i området och efter några felkörningar stannade vi utanför den lilla hyddan vackert belägen invid ett risfält. På tomten fanns flera kokospalmer.

familj

Vi satte oss vid hyddan och pratade. Pastor Carl var översättare.

Farfadern äger hyddan och tomten. Han låter sonens familj sova i hyddan medan han själv ligger på verandan. Han arbetar på risfälten och försöker hjälpa sin son så gott han kan. Farmor avled ett år tillbaka i cancer. Pappa Undurthi, svårt polioskadad, reparerar cyklar till vänner och bekanta men inkomsten är ringa.

Familj2

Sonen Pandu i pappas knä. Dottern vilar i mammans famn.

Vi bestämde där och då att även ta den lilla flickan som fadderbarn. Dessutom ska vi försöka få en sponsor att bygga ett eget hem till familjen. Farfar äger marken runt hyddan och är villig att stycka av en tomt till sin son. Om allt går som vi tänkt ska de kunna flytta in i ett nytt litet hus inom ett år.

Familj 5

Här ska det nya hemmet stå. En fridfull plats.

Jag känner väldigt starkt för denna lilla fina familj. Jag frågade pastor Carl om han inte kunde anställa honom som cykelreparatör. Det finns nämligen hundratals cyklar på huvudkvarterets område. Där är flera skolor och en stor personal. Varje år ser jag trasiga cyklar där.
I fredags fick jag ett mail från Carl som berättar att pappa Undurthi nu kommer till dem var 10 dag för att reparera trasiga cyklar. För detta drygar han ut hushållskassan med ca 225 kr / månad. En utgift som givetvis MMP står för.

Jätte roligt!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 21 oktober 2012

Brand

Email från pastor Carl i Amalapuram.

 Jag har känt Mariyamma i över 20 år. Hon är medlem i vår kyrka. Då hon fött sitt fjärde barn lämnade mannen hemmet. Hon står ensam med fyra döttrar och försörjer sig som arbetare för dagen. Det kan vara på risfälten eller att tvätta vid kanalen. Två av döttrarna studerar vidare och finns i familjeprogrammet FCA. De andra två bor hemma hos mamma och hjälper till med försörjningen.

Så här skriver Pastor Carl vidare:

  Olyckligtvis brann hennes grannens hus ned i veckan. Branden spred sig till Mariyammas hus och det var med knapp nöd hon och döttrarna kom undan med livet.
De har nu absolut ingenting kvar men de lever! Deras situation är förtvivlad och sorglig.
Kan ni hjälpa?

Brand1

Mamman med sina två döttrar

fire accident

Allt som är kvar av hus och ägodelar

Det är klart att vi kunde. Det kändes svårt att avstå.
Har sänt ut Rs 240.000 ca 35.000 kr till bygget av ett nytt hus.
Ska bli roligt att träffa mamman och flickorna då vi kommer till Amalapuram i januari 2013 och få inviga det nya huset.

Det går att hjälpa då det finns medel.
Stort tack för alla era gåvor!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 14 oktober 2012

Ha den äran!

Hösten är här med mörker och regn. Trots det finns det mycket att glädjas över.

Jag gläds över arbetet med MMP och att det är så lätt att ha daglig kontakt med Indien. Tänk vilken utveckling det blivit med Internet. Förr skrev jag brev och väntade flera veckor på svar. Det andra alternativet var att ringa och det blev dyrt.

Det första jag gör nu om morgonen är att skriva sms till min syster och till andra vänner. Så kollar jag i min Iphone's dagbok om det är någon av barnhemsbarnen som fyller år. Jag har lagt in dem alla där. I torsdags var det lilla Suneethas dag. Hon fyllde 7 år och fick tårta med lika många ljus som skulle blåsas ut. Tänk, det var första gången i livet som hon blev uppvaktad på sin födelsedag. Sud & Mary, föreståndarna för hemmet, är noga med att uppmärksamma barnens högtidsdagar. Det har jag bett dom göra så det gläder mig. Mot kvällen kom bilderna från firandet.

Suneetha

Lilla Suneetha 7 år

kaka

Visst gläds du med mig!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 8 oktober 2012

Förlåt, förlåt att jag är sen!

Det har varit ett tufft veckoslut, fredag - måndag. Nu är jag hemma igen efter 140 mil på norska och svenska vägar.
I lördags sjöng vi i "Ibsen-hallen" i Skien, Norge. Vi var inbjudna att medverka i "Gla'- Sang". Det blev en tre timmars konsert i "Minns Du Sången" - stil. Vi bidrog med 11 sånger! Vacker konserthall, mycket folk och ett fantastiskt ljud.

Jag träffade många härliga och kära vänner. Asbjörn Johansen är en av dem. Vi har haft många fina möten och kampanjer tillsammans, både i Norge och Sverige.
På första raden satt Gro och David Crompton från Sydafrika. Numera bor de i Norge. Då jag ser dem kommer minnen tillbaka från våra turnéer i södra Afrika i slutet av 80 - talet. Deras hem i Johannesburg var då vårt hem. Vi fick använda deras bil. Jag minns särskilt kvällen i Soweto.
Under det att vi sjöng dansade 30 tusen afrikaner och förvandlade den rena luften till ett rött dammoln. Min vita klänning var alldeles röd då kvällen var slut. Vilka minnen!

Gro

David, Gro och jag i Kragerø

Söndag kväll sjöng vi i Kragerø Frikirke. Swante's brorson Niclas är pastor där. Vi fick en bra kollekt till MMP.

Krag

Utsikt från Frikirken Kragerø

Host

Hösten har visat sig i vackra färger hela helgen

Ja, du förstår nog att jag är lite trött, men tacksam och nöjd!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 30 september 2012

Tacksam

Nu är hösten definitivt här. Mörkt och fuktigt men vackert med alla färger i lövskogen.
Jag är så tacksam för alla vänner som ger gåvor till MMP. Många kära har gått bort det sista halvåret och gåvor har kommit in till vårt arbete. Andra har fyllt år och bett sina vänner att ge en gåva till MMP i stället för presenter. Isabelle Walenius tog studenten på försommaren och bad om pengar för att hjälpa en handikappad flicka i Indien. Tjusigt.

Trehjuling

Gandikota Saimani fick sin cykel och nya kläder tack vare Isabelles initiativ

Trehjuning 2

Tack igen alla kära vänner som hjälper oss att hjälpa.
Din gåva gör skillnad!

Kram

BirGitta

 

Stockhom den 23 september 2012

Kishore

I fredags var jag på begravning i Sandviken. Det var väldigt tungt.
Min ungdomsvän Kerstin hade fått sluta. Vi sjöng bl.a tillsammans i "Sandviken-trion" på 60-talet.

Minnesstunden blev dock ljusare. Eftersom Kerstin och hennes man stöttat MMP i många år ville familjen att man skulle sända pengar till MMP i stället för blommor.

Prästen och jag läste säkert upp över 100 minnesblad. Några hade sänt med en sångtext i hälsningen. Vi började sjunga; Du omsluter mig…, Tänk när släkt och vänner… osv.
Alla sjöng med. Sandvikenfolket är ett sjungande folk!

Jag berättade sedan att pengarna som kommit in, nu uppe i ca 15.000 kr, ska gå till att operera lille Kishore. En bild av honom hade jag med mig. Alla fick se den och gladdes över att kunna göra en insats.

Lille Kishore, kom med sin mor till Amalapuram i förra veckan för att besöka Kishore's bror som bor på barnhemmet där. Pastor Carl såg dem och fick en pratstund med mamman. Hon är ensamstående, fattig och hade sökt läkare för Koshore's problem för många år sedan. Hon hade dock inte pengar att gå vidare med operationer.

Nu är Kishore 8 år. Carl sände mamman och pojken till ett sjukhus i Kakinada, en större stad några mil bort, för att få ett utlåtande. Doktorn ville operera grabben. Vi sa ja till att hjälpa till.

Nu är han där och väntar på operation.

Kishor1

Kishor2

Vi vet ännu inte vad ingreppen kommer att kosta.
Tack familjen Elm för er generositet och tack alla vänner som vill vara med i detta hjälparbete.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 16 september 2012

Stor glädje på Suseela barnhem

Jag har tidigare berättat om vårt nya barnhem "Suseela". Jag skriver vårt för man har ingen annan som stödjer arbetet än MMP. Vi har förmånen att få vara med från början. Hemmet öppnade för bara ett par månader sedan. Nu finns här 20 små härliga flickor och pojkar som förlorat sina föräldrar.

Det har krånglat länge med att få igenom pengar till verksamheten men i veckan fick vi besked om att de var framme. Föreståndarparet Sudharshan och Mary har gjort och gör sitt yttersta för att alla barnen ska ha det bra och känna sig som en enda stor familj. I går fick vi flera bilder som visar nyinköpta kläder och skor. Alla har också fått sin egen koffert att förvara sakerna i. Tänk att allt de äger ryms i en liten koffert.

Suseela gul

Glada barn i nyinköpta kläder och skor

Suseela bl

Barnen i sina nya skoluniformer

Skor

Färgglada skor som alla är olika

Koffort

Koffertar att förvara allt i

Jag är så glad att vi kan hjälpa dessa små barn. Det ska bli en glädje att få träffa dem i januari 2013.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 9 september 2012

Operationer

Varje gång vi reser till Amalapuram i Indien hämtas vi med bil vid flygplatsen i Rajahmundry.
Ramesh brukar sitta vid ratten. Han är en av flera chaufförer i arbetet.

I början av juli fick vi en vädjan från pastor Carl. Det gällde två operationer.
Ramesh hustru behövde genomgå en sköldkörteloperation.
Samtidigt var den unge grabben Daya Paul döende i svårt hjärtfel. Man ville få hjälp med ca 15000 kr. Ingen stor summa för MMP men mycket pengar för familjerna.

Det är klart vi ville hjälpa. Tack vare" sommargåvan" du gett oss, har vi möjlighet till utgifter av detta slag.

Paul 3

Paul innan operationen omgiven av familjen

Paul

Daya Paul efter operationen

Nu är båda operationerna genomförda. Ramesh hustru är hemma. Hon har inte riktigt fått tillbaka rösten men är vid gott mod. Daya Paul är också hemma och vilar ut efter det stora ingreppet.

Tack för din sommargåva.
Jag är så lycklig att få vara en länk i hjälparbetet.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 2 september 2012

50 år!

   Igår var jag med om något riktigt roligt, något som jag aldrig tidigare upplevt och aldrig kommer att få uppleva igen. Jag träffade mina allra första skolbarn igen.

Jag tog lärarexamen 1962 på Härnösand småskollärarseminarium. Jag fick min första tjänst i Upplands Bro några mil norr om Stockholm. I tjänsten ingick ett halvt hus som lärarbostad.
Det var tider det!

Nu möttes vi igen på Bro-Bålsta golfklubb för att fira första skoldagen, 50 år tillbaka.
Fantastiskt roligt! Vilka underbara minnen som vi delgav varann.

BirGittas klass 2

Min första klass som lärare

Självklart var MMP med i samtalen. Jag vet att några barn i Indien nu får faddrar som var mina skolbarn för 50 år sedan.

Det kom många tankar i mitt huvud då jag bilade hemåt i den stjärnklara höstkvällen.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 26 augusti 2012

Suneetha, Esther och Vamsee Macherla

I dag regnar det ordentligt här i Stockholm. Känns som hösten är på gång. Allt har sin tid. Visst är det skönt att en dag som denna få vira in sig i en filt och bara vara. Jag är så tacksam att jag har en plats som jag kan kalla hemma. Många har inte den förmånen.

Krig fattigdom och ensamhet är några orsaker.

MMP har just tagit ansvaret för det nyöppnade barnhemmet "Suseela" i Indien.
I veckan fick vi ytterligare fem barn. Tre av dem är syskon och alla har redan fått en fadder. Vilken lycka att kunna ge dem ett hem fyllt av värme och kärlek.

Jag är övertygad att Suneetha, Esther och Vamsee Macherla som förlorat sina biologiska föräldrar i Aids, nu har det bra.

Suneetha

Suneetha 6 år

Esthar

Esther 8 år

Wamsee

Wamsee 4 år

Tack alla underbara vänner som hjälper oss i arbetet.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 19 augusti 2012

Suseela barnhem igen….

Just ju är det mest aktuella projektet för MMP Suseela barnhem.
Jag berättade något om det i förra veckan och vill skriva några rader igen.
Det är sensommar och många av er är tillbaka från semestern. Så är det även i Indien.

Barnen har börjat skolan där och allt rullar på som det ska. I Suseela (mmp's nya barnhem) är det full aktivitet. En ny byggnad är under uppförande och varje dag får jag emails med bilder från arbetet. Jag tycker att Sud och Mary är fantastiska. På väldigt kort tid har de åstadkommit så mycket.

I veckan lades taket till det nya huset. Där var säkert 40-50 arbetare och alla skulle ha mat. Man hjälps åt. Det är som jag minns hur det var i min ungdom. Medlemmarna i den lilla församlingen ställer upp till 100%. Vilken gemenskap!

Lägga tak

Bygget 4

Bygget 5

Hoppas dom fortsätter i samma anda. Ju fler som hjälps åt desto fortare går arbetet och man växer samman som familj.

Önskar er alla en skön sensommar!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 12 augusti 2012

Suseela barnhem

Ja nu är sommaren över; - om vi nu har haft någon, säger du?
Kanske du klagar men här på östkusten har den varit riktigt hygglig.
Vädret blir som det blir. Ingen människa råder över sol och vind.

Jag har under sommaren haft nästan daglig kontakt med Sudashan Rao. Han och hans fru Mary har flyttat från Bjinapalli till en plats som heter Karampudi i Gunture district, Andra pradesh.
ca 1 timmas resa sydöst om Miryalaguda.

Sudashan har länge haft en dröm att få öppna ett eget barnhem. För fyra år sedan dog Mary's mamma Suseela i cancer, bara 44 år gammal. Sud, som jag kallar honom lovade henne innan hon dog att öppna ett hem för föräldralösa barn i hennes namn, just i Karampudi.

Sussela barnhem 1

Sussela 2

Sussela barnen 3

Tillsammans med sin svåger Ravikumar som är luthersk präst har nu drömmen blivit verklighet. De har sparat och arbetat i fyra år och nu är de första 15 barnen på plats. MMP har lovat att helhjärtat stödja hemmet.

Vi har känt Sud och Mary i 13 år och är övertygade om att barnen får en varm kristen och positiv omvårdnad.

Tack att du är med oss i arbetet för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 17 juni 2012

Sommarlov

Nu är det sommar och många barn har haft skolavslutning i kyrkan och sjungit " Den blomstertid nu kommer". Tyvärr börjar denna fina tradition att avmattas. Skolverket anser det farligt för barnen att bli välsignade. Tänk att en 3000 år gammal bön kan ha en så avskräckande effekt.

Det måste ändå finnas kraft i Guds ord.

I och med denna hälsning tar jag också sommarlov från skrivandet för en tid. Om något särskit händer med mmp's arbete i Indien så finns jag här förstås. Annars är jag tillbaka som vanligt varje söndag om en månad eller så.

Vatten

Blom

Fågel

Syrener

Fjäril

Alla bilder tagna av: Bengt Hägglund

Jag vill önska er alla en riktigt skön sommar och mest av allt,

Guds rika välsignelse!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 10 juni 2012

God kontakt

Det är så roligt att ha kontakt med barnen i Indien. Det går inte en vecka utan att jag får eller sänder sms och emails till olika barn och barnhemsföreståndare. Jag har speciellt fin kontakt med Sarajoni, kvinnan som leder arbetet på Miryalaguda barnhem. Jag har alla födelsedagar på barnen noterade i min kalender så det blir i stort sett någon varje vecka som får en hälsning. Har man fest eller firar någon högtid så kommer vuxna barn som lämnat hemmet för länge sedan tillbaka och vill vara med.
Det är för dem naturligt. De har vuxit upp där och vill hem när något ska firas!

Har vi det jobbigt ibland skriver Sarajoni: - Jag och alla barnen ber för er. Det går bra!

pojkar

Det är klart att grabbarna kommer hem när vi besöker Miryalaguda

Om ni visste vad glada vi blir när vi ser att det lyckas för barnen. Grabbarna på bilden ovan kom i sina egna bilar och motorcyklar. Andra åkte flera timmar med buss för att få vara tillsammans.

En som det gått riktigt bra för är Ramula. Han växte upp på Miryalaguda barnhem och gifte sig i februari med Stella. Jag skrev om detta då. Han är föräldralös men är nu anställd som cancerforskare i Dehli. Han arbetar för ett amerikanskt företag.

Ramula och Stella

Ramula, Stella och jag efter bröllopet

Fattar ni vad ni hjälper oss med?
Tänk att små fattig flickor och pojkar inte behöver förbli fattiga!

Alla är lika mycket värda och alla ska få chansen.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 3 juni 2012

En regnig söndag

Dagrarna går och vi är redan inne i juni månad. Man kan inte tro det om man befinner sig i Stockholm. I går lördag var det 4 grader, hård vind och spöregn!
I Indien har temperaturen också sjunkit men bara till 38 grader. Tror jag ändå föredrar att stanna hemma.

Det är inte mycket att meddela från Indien just nu eftersom man fortfarande har sommarlov. De startar sin hösttermin om någon vecka då våra svenska barn börjar sin sommarledighet.

Regn 2

Blommor är lika vackra i regnväder

På 90-talet var vi mycket i Norge. Vi lärde känna en väldigt fin man vid namn Per Präst. Jo, han är präst och vi har haft regelbunden kontakt sedan dess. En otroligt positiv man som uppmuntrat mig med jämna mellanrum. Just i dag kom ännu ett mail. Det var lite dystrare än vanligt men hade en så fin avslutning. Jag vill dela hälsningen med dig.

Han skriver:

"Det blir en tuff sommar sa doktor Enoksson då han meddelade resultatet av undersökningen. En väldigt stor tumör har hittats i lungan ".

- Men BirGfitta, det är fortfarande bärkraft och flyttkraft i den gamla keltiska bönen:

" Gud är min vila, Kristus är min styrka, Anden är nära som en trofast vän ".

Det är skönt med sådana vänner!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 27 maj 2012

Tungt!

För några dagar dagar sedan kom budet om att min väninna, och fadder för ett barn i Indien, lämnat jordlivet för det himmelska riket.

Min väninna var bara 52 år och i mitten av livets blomstring. Så fick hon också hembud då naturen står i sin finaste skrud.

För två månader sedan var hon full av liv och visste inte om någon sjukdom. Vad fort livet kan förändras. Nu står hennes man och två pojkar utan hustru och mor. Jag ber för dem.

"Livet är inte rättvist men Gud är god"! Det var det sista sms jag sände henne.
Jag är glad att min vän somnade in trygg i sin tro på en levande Gud.
Jag önskar stor frid öven hennes minne.

Solnedgång

Jag önskar stor frid öven hennes minne.

 

Kram

BirGitta

 

Jönköping den 20 maj 2012

Kristi Himmelsfärdsdag

Vi har haft en tradition över många år att besöka Åker Kyrka i Småland Kristi Himmelsfärdsdag. Så skedde också i torsdags.
Det var en mulen och kall dag så folket kom. Inget väder för att sitta i trädgården och  grilla. De enda som ville vara ute var korna. Man hade haft kosläpp i trakten.

Kyrkan fylldes med kära trogna vänner som återkommer år från år men också de som aldrig tidigare satt sin fot där. Det kändes bra att sjunga och jag är väldigt glad för mötet. Vi fick en gåva till MMP på närmare 9000 kr. Fint!

BirGitta 3

Då vi lastat bilen och körde genom skogen regnade det ordentligt. Temperaturen var nere på 6 grader. Hade kontakt med Indien samma dag. Där kunde man inte gå ut. De hade  46 grader varmt! Tänk er 40 grader mer än vi! Pust!

I kväll är vi i Smålandsstenar och vädret är varmare och torrare.
Det blir nog sommar i år också.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 13 maj 2012

Varmt!

Rubriken beskriver inte vädret i Sverige just nu. Hade kontakt med Indien i går och där hade man 43 grader. Jag tror jag föredrar vårt svalare klimat även om vi väntar på lite bättre sommarvärme.

I februari besökte vi bl.a. matmarknaden i Amalapuram. Där låg kött fisk och fågel i värmen och flugorna trivdes i tusental. Då var det bara mellan 25-30 grader. Jag tvivlar på att maten håller sig särskilt färsk och fräsch vid 43.

Kyckling

Kyckling 3

Här tillagar vår solstråle Amadji vår middag. Det blev kyckling denna dag. Förberedelserna utförs alltid på golvet även om man har bänkar i köket.

På väg från marknaden träffade jag denna härliga kvinna. Hon är en av de äldsta medlemmarna i Carls församling, en härlig och varm liten gumma.

Gumma

Gumma 2

Gumma och gumma. Gissa vem som är äldst av oss två? Min nyvunna vän är faktiskt två år yngre än jag själv.

Hoppas att alla våra barn och vänner i Indien snart slipper den värsta hettan. De hoppas på att monsunregnen ska svepa in och kyla ned den varma jorden.

Vi tänker på dem alla!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 6 maj 2012

Lärarstudenter

I höstas fick jag ett mail från pastor Carl om tre fickor som ville gå lärarutbildningen i Amalapuram. Problemet var att de alla kom från fattiga familjer och inte kunde betala årsavgiften.
Jag svarade genast att MMP tar hand dem och lovade att själv stå för kostnaderna.
Jag är ju lärare från grunden och gläds åt alla ungdomar som vill hjälpa andra att lära sig läsa och skriva.

Jag hade en önskan, jag ville ha personlig direkt kontakt med dessa tre vänner och följa deras utveckling. Det ska bli spännande att se hur det går.

I februari träffade jag de tre flickorna första gången. De hade just börjat sin termin. Underbara ungdomar som brinner för sin utbildning.

Flickor 22

Här är jag omgiven av från vänster: Kanaka Durga, Divia och Jayanthi

Flickorna 1

 

MMP har under åren hjälpt många barn och ungdomar att kunna läsa vidare i högre studier. Fadderavgiften räcker inte till de extra årsavgifterna på högskolor och universitet.

Tack vare många trogna gåvogivare har vi aldrig varit utan pengar. De avgifter och kostnader som behövts har vi kunnat sända till Indien. Nu i februari gav vi ytterligare 39 studenter möjligheten att studera på universitetet. De är alla barn med i vårt FCA program (familjeprogrammet i Amalapuram).

Tack att ni hjälper oss ge barn och ungdomar en god utbildning vilket är grunden till en bättre framtid.

Kram

BirGitta

Söndagen den 29 april 2012

 

New Life Center

Nu är det långhelg med Valborg och första maj och lagom till den kom värmen. Det gäller att njuta av varje timma. Själv tar jag en stund varje dag i trädgården då solen är framme. Tycker att våren är den absolut vackraste tiden på året.

I Indien har man just nu värmebölja. Jag har daglig kontakt med vänner där och igår var det 41 grader i skuggan. Pust!

Riktigt så varmt var det inte i februari då vi besökte New Life Center, byn utanför Amalapuram där våra lepravänner bor. De för en ganska enahanda tillvaro och de vet dessutom att här blir de kvar tills livet är slut. Många är svårt märkta av sjukdomen och har förlorat både fingrar och tår.

Trots detta är de glada då vi möts. Om ni visste med vilken värme vi blir mottagna. Vi får blomsterkransar och vi kramas. De är så tacksamma att få bo här, få vård och omsorg och känna gemenskap. Jag brukar kalla dem "våra bästa vänner i Indien".

Blommor

I år ville vi göra något extra för dem så jag bad pastor Carl samla några ungdomar och ta dem med på vårt besök på NLC. Då vi hälsat och pratat en stund, gett vännerna hygien artiklar och nya specialgjorda skor, var det barnens tur att sjunga och dansa. Det gjorde de med den äran. Det är inte ofta våra vänner får träffa ungdomar och det lyste i deras ögon då barnen uppträdde. Jag såg att också barnen trivdes och gladdes över att få göra en insats.

Dans

En ung flicka som dansat uttryckte det i ett vackert tacktal. Hon gjorde ett så vuxet och värdigt intryck på oss alla. Jag vet att detta var värdefullt både för barnen och våra sjuka vänner.

Barn

Pastor Carl omgiven av barnen som just underhållit oss alla

Tack alla som hjälper oss hjälpa de lepradrabbade vännerna i Amalapuram.
Önskar att ni alla skulle få träffa dem.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 22 april 2012

HIV-flickorna

Ni som följer mina hälsningar känner säkert till de två syskonen Presanna och Bhavani som föddes med HIV. Föräldrarna är sedan några år döda och flickorna bor med sin mormor. De har det bra nu och trivs i sitt hus som ett företag i Sverige byggde åt dem 2009.

Då vi i februari besökte Amalapuram fick vi höra att den äldre av flickorna var inlagd på sjukhus. Som HIV-smittad har man ju ett sämre immunförsvar och hon hade drabbats av en infektion och behövde behandling. Hon tillfrisknade snabbt och var hemma då vi en av dagarna tog oss ut till den lilla byn för att besöka dem.

Byn, bara några få hus och hyddor, ligger idylliskt mellan gröna risfält. Här är ingen trafik och man njuter av tystnaden och de höga palmerna som ger skön skugga i det skarpa solskenet.

Presanna och Bhavani blev jätteglada då vi kom.

Hiv 111
.
Hiv 22

Vi hade ett par dockor med oss till flickorna från en gåvogivare

Hiv 44

Alla barn i byn fick ett mjukdjur

Hiv 77

Vilken lycka för denna lilla grabb

Förväntansfulla ögon

Hiv 100

Hiv 88

Hiv 333

Innan vi lämnade byn bad pastor Carl för barnen och de bad för oss

Viket öde att födas med Hiv. Vi är ändå tacksamma att kunna ge flickorna all hjälp som finns att få.

Tack att ni är med oss i detta arbete.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 15 april 2012

Hjälp till självhjälp

Läser just nu Persy Barneviks bok "Jag vill förändra världen".
Där berättar han om sitt numera stora engagemang för småföretagande i fattiga länder. Han skriver: - Genom mikrolån kan individen lyfta sig ur fattigdom och elände.

Även MMP ger mikrolån till män och kvinnor som vill göra något för att förändra sin situation. Vi har tyvärr inte så stora resurser men är glada att på detta sätt kunna hjälpa ett hundratal fattiga familjer i Indien. Vi ser att arbetet ger resultat. Det fina är att pengarna som återbetalas kan användas av fler.

Förra veckans hälsning handlade om Ramu och Asha. De fick ett mikrolån för att klara av sina bröllopsutgifter. Nu betalar de troget tillbaka varje månad. Pengarna sätts in på ett barnhemskonto och kan användas till barnen där.

Vi mötte i februari flera låntagare som startat små företag.
En av dessa är Ernest Kannedi som nu har en taxirörelse.

Kanedi Ernest 3
Här sitter pastor Carl vid ratten medan Ernest och jag åker i baksätet.

Riksha 1
Har aldrig förut sett en så fint dekorerad "auto rickshaw".

Kokosnot business 2
Samuel Bandaru hyr några kokos palmer och utökar på så vis familjens hushållskassa.

Vi träffade också Kajuluri Yesuratnam som genom ett mikrolån startat ett skrädderi.

Skradderi

Med små medel kan vi alltså hjälpa män och kvinnor att göra något åt sin utsatta situation.
Jag tror att detta är ett väldigt bra biståndsalternativ.

Hjälp till självhjälp!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 8 april 2012

Mamma, jag mår så bra!

Först av allt vill jag önska er en fortsatt fin Påskhelg. Tänk att det redan gått ett år sedan jag citerade psalmen "Vi må besjunga med varann hans liv, som döden övervann i påskens morgonstunder".

Fick i veckan ett så fint email från Ramu, grabben som gifte sig med Asha i februari i år.
Tänk att två fattiga barnhemsbarn som vuxit upp på samma barnhem, han dessutom drabbad av polio, nu är gifta och utbildade. Nu kan de se ljust på framtiden, han som dataexpert och hon som sjuksköterska.

Ramu skriver stolt:

- Kära mammaI Jag mår bra. Mamma jag sänder här Ashas ID-kort. Hon har nu fått arbete på sjukhuset KIMS. Vi är så lyckliga! 

Kara

Kära!!

asharani

Tänk vad ni och vi kan uträtta tillsammans.
Läs gärna "tidigare hälsningar" 15 maj 2011, 14 april 2011 och 26 februari 2012.

Det finns inga hopplösa fall. Det är Ramu och Asha levande bevis på.

Tack att du är med i MMP's fina hjälparbete för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 1 april 2012

Härliga Bhongirbarn

Under vår tid i Indien i februari reste vi bl.a. runt till alla våra barnhem. Dom ligger utspridda i byar och städer i staten Andra Pradesh. Det blev många mil på vägar och i luften. Ett av hemmen ligger i Bhongir ett par timmars bilresa från Hyderabad.

Hemmet är ganska litet och sköts av den varma och sympatiske föreståndaren Johnson med familj. Detta återspeglas på barnen som verkar väldigt harmoniska.

Inte minst ser jag det på lille föräldralöse Malli Karion som kom till oss för 10-12 år sedan. Då kunde jag inte få honom att le. Han måste ha haft det väldigt svårt.

Nu däremot är han ett enda stort solsken. Han är 16 år, kortväxt och ser betydligt yngre ut.

Grabb 22

Vi köpte massor av sportredskap och spel. Vi tog gruppbilder och barnen fick extra god mat denna dag.

Lekande barn 1

Barnen älskar hopprep, badminton och cricket

Karambool

Ett populärt sällskapsspel är karambol

Gruppbild

Alla Bhongirbarnen omgivna av paret Johnson och två bleka svenskar

Teckna 1

   Den här grabben vill gå en konstutbildning. Han bad att få rita av mig. Det gjorde han   

   riktigt bra.

Vi lämnade Bhongir med barnen lekande på gårdsplanen.

Vi har så härliga barn Ni och vi!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 25 mars 2012

Familjen Undurthi

Redan före jul då jag sände uppgifter om grabben Pandu till en fadder, bestämde jag mig för att träffa hans familj i Amalapuram i februari i år. Så blev det.
Jag ville se om vi kunde göra något för hans svårt poliodrabbade far.

Vi reste på smala krokiga vägar till en liten by utanför Amalapuram. Pastor Carl satt vid ratten. Han hade aldrig varit i området och efter några felkörningar stannade vi utanför den lilla hyddan vackert belägen invid ett risfält. På tomten fanns flera kokospalmer.

Familj 1

Vi satte oss vid hyddan och pratade. Pastor Carl var översättare.

Farfadern äger hyddan och tomten. Han låter sonens familj sova i hyddan medan han själv ligger på verandan. Han arbetar på risfälten och försöker hjälpa sin son så gott han kan. Farmor avled ett år tillbaka i cancer. Pappa Undurthi, svårt polioskadad, reparerar cyklar till vänner och bekanta men inkomsten är ringa.

Familj 2

Sonen Pandu i pappas knä. Dottern vilar i mammans famn.

Vi bestämde där och då att även ta den lilla flickan som fadderbarn. Dessutom ska vi försöka få en sponsor att bygga ett eget hem till familjen. Farfar äger marken runt hyddan och är villig att stycka av en tomt till sin son. Om allt går som vi tänkt ska de kunna flytta in i ett nytt litet hus inom ett år.

Familj 5

Här ska det nya hemmet stå. En fridfull plats.

Jag känner väldigt starkt för denna lilla fina familj. Jag frågade pastor Carl om han inte kunde anställa honom som cykelreparatör. Det finns nämligen hundratals cyklar på huvudkvarterets område. Där är flera skolor och en stor personal. Varje år ser jag trasiga cyklar där.

I fredags fick jag ett mail från Carl som berättar att pappa Undurthi nu kommer till dem var 10 dag för att reparera trasiga cyklar. För detta drygar han ut hushållskassan med ca 225 kr / månad. En utgift som givetvis MMP står för. Jätte roligt!

Tack att ni är med och hjälper oss!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 18 mars 2012

Sjukhuset

I veckan tittade jag igenom några av MMP's tidiga videos från början av 2000-talet. Bl.a finns sjukhuset i Amalapuram med i filmerna. Vilken skillnad på standarden då och nu. Nu är här rent och nymålat och både undersökningsrummet och operationssalen har modern utrustning. Vi har kunnat upprusta anläggningen under de senaste 5 åren tack vare många gåvogivare.

En av dagarna nu i februari gjorde vi ett besök på ögonsjukhuset. Vi fick som vanligt ett varmt mottagande och många patienter visade sin tacksamhet över att nu kunna se igen.

Damer

Man berättade för oss att här gjorts 1120 starroperationer det senaste året. Ingrepp som de fattiga fått helt gratis. Vliken glädje att få hjälpa de mest utsatta!

Operation 1

Innan vi lämnade sjukhuset ville jag få mina ögon undersökta. Ska bli roligt att jämföra resultatet med kommande synundersökning här i Sverige.

Gittan syn

Jag vill passa på att tacka alla gåvogivare och understödjare av detta sjukhus i Amalapuram.
Utan ert stöd skulle det inte fungera.

Stort tack!

Kram

BirGitta

Stockholm den 11 mars 2012

Kasi Rao

Vi har en grabb som vi genom en sponsor har stöttat under några år. Hans namn är Kasi Rao och han är gravt handikappad. Han fick polio i unga år och har aldrig kunnat gå normalt.

I augusti avslutade han sin lärarutildning i Amalapuram och flyttade hem till sin lilla fiskeby strax söder om Visakapatman på Indiens östkust. Vi bestämde oss, innan vi reste till Indien i februari, att besöka honom. Fredag morgon den 3 februari reste vi med bil de 20 milen norrut för att träffa honom. I närheten av hans hem finns ett barnhem som lyder under pastor Carls arbete i Amalapuram. Vi kom dit vid 11-tiden och fick kaffe av föreståndaren för hemmet. Han kände till Kasi och blev vår guide. Vi reste på små vägar ut mot kusten genom en liten by där det visade sig att Kasi var lärare på skolan. Ett par hundra meter från stranden av Bengaliska bukten låg den lilla hyddan där Kasi bor med sin mor och far.

Kasi kryper

Kasi kom krypande emot oss

 

Kasi and mother

Mamman och Kasi framför den lilla hyddan

Det blev ett kärt möte. Modern beklagade sig förstås över Kasis situation. Hon sa bl.a:
- Det blir aldrig något av Kasi.

Vi uppmuntrade henne och tyckte att Kasi gjort det fantastiskt med hans förutsättningar.
Han har nu ett volontärjobb i byskolan och tjänar ca 300 kr i månaden. Det är en normallön för en fattig arbetare i Indien. Skulle han komma in på en ettårig vidareutbildning i staden Visakapatman, skulle han efter examen kunna tjäna 2,500 kr/månad. Han lovade att söka och han fick ett startkapital av sin sponsor i Sverige som kommer att göra detta möjligt.

Vi tog oss till stranden som visade sig vara fantastisk. Mil efter mil, bara sand och hav.

Flickor på

Några kvinnor och en fiskare som sökte skugga på stranden

BirGitta och Kasi

Milslånga stränder och ljummet vatten

Då vi några timmar senare lämnade Kasi hade också hans far kommit hem från arbetet.
För oss var detta besök en av höjdpunkterna på vår Indienresa.

Familjen

En glad familj tar farväl

Vi tror och hoppas att Kasi kommer in på skolan och kan hjälpa sin familj att få det bättre. Han har en stark tro på Gud och han tror på framtiden.

Kasi Rao är ett bra exempel och ett föredöme. Det finns inga omöjliga fall. Alla har chansen att bli något och lyftas ur fattigdomen.

Tack för att ni hjälper oss att göra detta möjligt!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 4 mars 2012

Festdag med FCA-barnen

Så är vi hemma igen. Det är skönt att andas klar frisk luft. De sista dagarna i Indien blev väldigt varma men hela resan otroligt lyckad. Jag har mycket att berätta om framöver.

I dag handlar min hälsning om en lördag för ett par veckor sedan då alla våra 470 barn i familjeprogrammet FCA samlades. De kommer från ett 50-tal byar runt Amalapuram men pastor Carl har en fantastisk organisation med många medarbetare som fick alla att samlas denna dag.

FCA betyder ju Family Care Amalapuram och är till för fattiga barn från familjer som har svårt att försörja sig och låta barnen gå i skolan. Genom våra FCA-faddrar får nu barnen utbildning och hela familjen hjälp med mat och kläder.

Swante ville ta några gruppbilder och bara detta var ett företag. Värmen var nästan outhärdlig i solen ute på skolområdet men barnen var fantastiska och uthålliga.

Grypp

Vi kallar våra barn för "Hjärtebarn"

Det var så roligt att träffa barnen och de hade roligt tillsammans. Innan maten underhöll de varann med sång i svalkan inomhus. Jag och Swante sjöng också med och för dem.

Gosse 11

Den här lille härliga grabben var runt oss hela tiden

Maten serverades utomhus och barnen intog festmåltiden i skuggan under palmerna på området.

Flickor i naturen 11

Barnen lekte och hade trevligt. De fick massor av sportredskap och jag fick tillfälle att överlämna hälsningar till flera av dem från faddrar i Sverige och Norge.

Idrott 11

Då dagen var slut var också jag slut och barnen drog hem till sina byar.
En minnesrik dag för oss alla!

Kram

BirGitta

 

                                                                                               Indien 26 februari 2012

Dubbelbröllop

Vi reste med bil från Hyderabad vid åttatiden i torsdags morse. Målet var Bjinapalli. Vägarna har blivit mycket bättre de senaste åren. Trots detta såg vi tre svåra olyckor där långtradare låg krossade vid vägkanten. Tror inte att någon av förarna överlevt. Sista tredjedelen av sträckan var fortfarande smal och gropig. Då vi kom in i Bjinapalli kände vi igen oss. På de trånga gatorna vimlade det av folk fordon och svarta grisar. Det var marknad och på barnhemmet skulle det hållas dubbelbröllop.

Vi togs som vanligt emot med blomsterkransar och leddes upp på scenen som var vackert dekorerad. Där satt vi ganska ensamma en bra stund tills de två brudgummarna kom från sidobyggnaden och intog var sin röda vackra stol. Efter ytterligare en tag kom så två vackra brudar.

Alla 5

Från vänster: Jag som pratar med Ramu, bruden Asha, Hussian och hans brud Jayamma

Så kunde ceremonien börja. Flera ungdomar sjöng sånger till musik som blev starkare för var minut som gick. Alla musiker var nämligen inte i tid utan släntrade in lite efter vart, satte upp sina instrument och tog del i orkestern. Bland publiken var det också från början glest men allt eftersom tiden gick fylldes den lilla barnhemsgården till sista plats. Det hölls två predikningar innan själva bröllopsakten. Under dessa anlände fler musikanter och testade ljudet helt ogenerat. Strömmen gick och kom och det sprakade och tjöt. En stor svart gris vandrade förbi och en hund ville delta i publiken. Då en höna kom upp på scenen skrattade publiken. Det var riktigt komiskt. Bjinapalli är en liten by mitt ute på landet och det var en mycke annorlunda tillställning men väldigt charmig.

Hona

Först vigdes min pojke Ramu med sin Asha. Därefter Ashas bror Hussain med Jayamma.
Ramu, Asha och Hussain har alla vuxit upp på barnhemmet i Bjinapalli.

Ramu

Ramu och Asha

Grabbarna var klädda i nyinköpta kostymer, de första de ägt. Så var det också med skorna.
Ramu hade lite ont i fötterna då han aldrig förut gått i skor.

Skor

Ramu hade sin riktiga mamma med i samlingen (han kallar också mig för mamma). Hon kom och satte sig bredvid mig en stund.

22

For

Hussain och Jayamallas släktingar håller händer

Till vår överraskning fanns 40 av Ramus arbetskamrater bland publiken, alla hinduer. De hade tagit dagen av från jobbet och rest den långa vägen från Hyderabad för att hedra bröllopsparet. Tjusigt!

Detta var en stor händelse i den lilla byn Bjinapalli. Många av gästerna kom från marknaden och alla fick äta sig mätta. Bröllopsparens föräldrar, mycket fattiga, hade inga pengar till festen så halva kostnaden ca 15.000 kr stod MMP för. Resterande fick ungdomarna som mikrolån och kommer att betala av på 4-5 år.

Det är fantastiskt att följa våra barn till vuxna utbildade ansvarsfulla män och kvinnor.
Tänk vad det går att uträtta om vi hjälps åt!

Stort tack till alla faddrar och gåvogivare!

Kram

BirGitta

 

Amalapuram den 19 februari 2012

Barnbarn

Här kommer en fortsättning på föregående hälsning.

Utvilad men myggbiten anlände jag från hotellet i Miryalaguda till barnhemmet som ligger några km utanför staden. Här fick vi frukost. De flesta bröllopsgästerna hade lämnat förutom våra tidigare barn med familjer som stannat för att få träffa oss. Återseendes glädje var obeskrivlig. Många hade rest långt. Inte mindre än 22 barnbarn visades upp av stolta föräldrar. Vi har mellan 35-40 enbart från detta hem.

Barn och barnbarn

BirGitta och barnbarn

En vän i Norge hade sänt med oss massor av mjukdjur. De kom verkligen till pass. Barnbarnen fick välja var sitt "gosedjur" men ibland blev valet svårt som för den här lille grabben. Han stod säkert fem minuter över väskan innan han bestämde sig.

Svårt att välja

En av familjerna har vi träffat flera gånger tidigare. Ja, vi har t.o.m besökt deras hem.

2 BirGitta och Swante

Här står vi med Ratnam och hustrun Kavita plus barnen Birgitta och Svante

Att visa familjebilder av alla är omöjligt men här är Venkanna, en av dom första som flög ur Miryalaguda-boet och gifte sig.

Familj och mjukdjur

Förlåt om jag verkar skrytsam men det är ni Faddrar som hjälpt mig få så här många barnbarn!
Jag är stolt!

Kram

BirGitta

 

Hyderabad Indien 12 februari 2012

Upplevelser från Miryalaguda

Vi startade från Hyderabad 07.00 i torsdags morse. Målet var Miyralaguda där vi skulle tillbringa två dagar. Det är normalt ca tre timmars bilresa men vägen var blockerad av politiska demonstrationer så vi fick ta en lång omväg.

Vi var bjudna på bröllop som skulle hållas 10.30. Nåväl, vi kom ändå i god tid då indisk tid inte alltid är den utsatta. På barnhemmet kryllade det av folk då många gäster, bl.a. tidigare barn och barnbarn, inbjudits att delta. Därför var vi inhysta i ett litet hotell i staden Miryalaguda. De bad oss vila på hotellet så skulle vi hämtas i tid för att jag skulle få hjälp att klä mig. Det är rätt så knepigt att sätta på sig en sari.

Vi kom till barnhemmet vid 12-tiden och möttes av bruden som var på väg in i vigseltältet man satt upp på gårdsplanen. Efter ytterligare någon halvtimma kunde bröllopsceremonien börja. Jag berättade den 8 januari om bröllopsparet Ramula och Stella.

Ramu

Publikbilkd

Publikbild

Grupp

Brudparet omgivna av familj med gäster

Gift

Här överlämnar jag en gåva från fadderföräldrarna som hjälpt Ramula

När klockan var 7 på kvällen droppade jag i säng och sov i 11 timmar.
Då jag vaknade hade myggen haft tidig frukost på min bekostnad.

Så får jag återkomma om den andra dagen på barnhemmet Miryalaguda som blev en riktig festdag.

Kram

BirGitta

 

Mumbai 5 februari 2012

Framme i Indien

Efter många timmar i luften är vi nu åter i Indien. Klockan här ligger 4,5 timma före svensk tid så vi kom inte i säng förrän 05.00 på söndagsmorgonen. Idag har vi mest vilat för att i morgon flyga vidare till Hyderabad. Vi valde att denna gång resa med Qatar Airways. Mycket bra service.

Att vi var på ett arabiskt plan kunde vi inte ta miste på. Bildskärmen framför oss visade åt vilket håll man skulle vända sig som muslim för att be.

Karta

Mecca

I morgon börjar jobbet! Nu har vi fyra intensiva veckor framför oss men det ska bli så roligt.
Kommer med flera rapporter.
Tack att ni är med oss!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 29 januari 2012

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans.

Ser så fram emot att få resa till Indien i nästa vecka. Nu är det en massa förberedelser. Har många gåvor till barnen så bagaget är extra tungt. Hoppas flygbolaget hjälper oss med övervikten!

Swante talade med pastor Carl i går kväll och här kommer sorgen in. Carl har vakat vid sin systers sons dödsbädd ett par dygn. Sonen är bara 38 år och har plågats av sjukdom en längre tid. Han har tre barn. Vi är med dom.

Glädjen överväger och vi planerar nu vad vi ska göra då kommer till Amalapuram.

Sorgen

Det blir förstås besök på NLC och sjukhuset. Vi ska besöka alla barn som fått hjälpa med operationer. En hel dag går till att resa till Kasi Rao den handikappade grabben som nu är utbildad lärare. Det blir intressant att möta hans fattiga fiskarfamilj och se hur han fungerar i sin lilla by, tre timmars resa norrut från Amalapuram.

Vi kommer att ge alla våra barn idrottsredskap, något till var och en.

Veckan innan är vi i Hyderabad och ska besöka alla våra fem barnhem där.

Oj, vad vi har mycket att se fram emot. Vi planerar för en gruppresa nästa år och hoppas att du vill följa med oss då.

Kommer att ha kontinuelig kontakt på denna sida. Ni får information om hur vi har det i Indien, varje vecka!

Till sist. I går eftermiddag ringde en god vän från Skuttunge. Han berättade med stor glädje att han haft en 70-årsfest för sin fru i missionskyrkan. De som önskade fick ge en gåva till MMP och resultatet blev hela 9.200 kr. Visst har vi goa' vänner!

Kram

BirGitta

 

Stockolm den 22 januari 2012

Firande i Amalapuram

När jag tittar ut ser jag snöflingor falla från himlen. Än så länge ligger snön tunn på marken, inte alls som i Drammen Norge. Fick ett sms från goda vänner där som berättar om 80 cm snö det sista dygnet. Min hund King älskar snö. Nu blir det att ta en lång söndagspromenad så han får känna på underlaget.

Har haft flitig kontakt i veckan med barnhemmet i Miryalaguda. Vi är ju inbjudna till bröllop där och kommer att stanna över natten för att träffa mellan 35-40 "barnbarn" som förstås kommer med sina föräldrar. Föräldrarna känner vi. De har vuxit upp på hemmet. Det ska bli så…. roligt!

Vi har också fått bilder från Julfirandet i Amalapuram. Pastor Carl berättar om en härlig fest där barnen bl.a fick nya kläder. Julfesten och gåvorna ingår i den budget MMP betalar och som du som fadder är delaktig i.

jilfest 23

julfirande 3

Julfest11

Ser så fram emot att träffa alla våra kära i Indien igen.

Kram

BrGitta

 

Stockholm den 15 januari 2012

Roslyn & Babu

Roslyn 11 år fick en fadder genom MMP 2003.
Hennes bror Babu, nu 5 år, fick en fadder 2008.

Båda syskonen har genomgått ögonoperationer som vi ekonomiskt kunnat hjälpa familjen med.

I veckan fick vi ett mail angående de båda barnen. De behöver resa till Hyderabad för en årlig uppföljning hos en ögonspecialist. Bådas syn har blivit mycket bättre och nu behövs nya och modernare glasögon. Allt som allt kostar detta mindre än 2000 Skr. Självklart hjälper vi till.

Det är så fint att få uppföljningar av insatser vi tidigare gjort.
Här är några bilder på Roslyn och Babu.

Konki R

Roslyn med tjocka och slitna glasögonKonki Roslin

Konki B

Också Babu behöver nya glasögon

Konki Ba

Swante pratade med pastor Carl i veckan över Skype. Där fick han även tala med och se Christopher, mannen som är ansvarig för New Life Center och som fick en hjärtinfarkt i höst. Vi hade möjlighet att hjälpa honom med sjukhuskostnaderna. Läs "Hälsningar BirGitta" 30 oktober 2011. Nu är han frisk och ska börja arbeta igen. Underbart!

Kram

BirGitta

Stockholm den 8 januari 2012

Nytt år nya utmaningar

Vi hade en fin samling i Sävsjö Allianskyrka på Trettondagen. Alltid lika roligt att återse kära vänner. Nu blir det att förbereda resan till Indien i februari. Det ska bli så roligt att se MMP's arbete på nytt, möta alla barnen och ta del av behoven som finns. Det är alltid en utmaning. Denna gång är vi dessutom inbjudna till två bröllop. Ungdomarna som gifter sig är från "våra" barnhem.

Ramula Yanaka skrev en så fin Julhälsning med bröllopsinbjudan. Han har vuxit upp på Miryalaguda barnhem och har sedan studerat vidare i Hyderabad. Nu arbetar han som forskare inom läkemedelsbranschen. Han tackar för allt stöd MMP givit honom genom åren. Han har en så fin engelska så jag lägger in hela hans brev här nedan.

Yanaka 2

Yanaka i sitt nya arbete

Stella

Stella, den blivande bruden

Dear Birgitta and Swente,

Praise the Lord. How are you doing? Hope this mail finds you in good health.
I am Mr. Ramulu Yanaka, from Miriam Children's home, Miryalaguda, Andhra Pradesh, India.
I got job recently as a scientist in research and development in drug discovery process (Integral Bio Sciences, New Delhi).

It is my privilege to express the deep gratitude towards you that your constant support kept me in this position. I am very greatful to you in this regard.
We have been waiting to see you. It gives me an immense pleasure to inform you that I am going to marry a believer girl, Stella in February 2012, and date is not fixed yet.
Some photos are being attached to this mail. We wish you a merry Christmas and  happy New year. We have been praying for you and I need your prayers.
 
Thanking you.
Ramulu Yanaka

Det är fantastiskt att höra hur våra barnhemsbarn lyckas i livet. Det gör oss ännu mer tacksamma och motiverade för uppgiften.
Tack alla kära faddrar och gåvogivare för er trofasthet. Ni ser själva att hjälpen gör skillnad!

Kram

Swante