Tidigare hälsningar


 
 

 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

 

 

Tidigare hälsningar: 2011

 

Nyårsafton den 31 december 2011

Gott Nytt År!

Jag har en underbart positiv syster. Trots sjukdom och andra besvär är hon alltid på ett strålande humör. Vi SMS,ar varandra varje morgon och det är så roligt. Det har blivit ett måste.
I veckan pratade vi med varann på telefon. Hon sa: - allt går så bra bara man tar en dag i taget, men så tillade hon: - bara det inte blir regn i juni och juli….

Det blev tyst en stund men så brast vi båda i skratt. Tänk att även hon är mänsklig.

Nu går vi in i ett nytt år. Det år som passerat har varit omtumlande. Vi vet inget om dagar som ligger framför. Kanske det är bäst så. Det är ändå tryggt att vila i Herrens händer.

Fick en så fin jul och nyårshälsning från Ramu, ett fadderbarn som vi följt och hjälpt i många år. Vill dela den med dig.

Ramu är utbildad inom data och har gjort detta collage. Då vi kommer till Indien i februari ska vi vara med på hans bröllop.

Greetings.2

Vill önska Er alla ett Gott Nytt År!

Kram

BirGitta

 

Lördagen den 17 december 2011

Människoöde

Fick en hälsning här i veckan från pastor Carl.
Han skriver:

Jag önskar få hjälp med en liten flicka och hennes mamma.
Mamman är dövtum. Hon hittades tiggande med sin lilla dotter vid en järnvägsstation. En musiker som känner till vårt arbete såg dem och tog dem hit.
Vi försöker kommunicera med teckenspråk och förstår att hon bär på ännu ett barn. Vi ska ta henne till sjukhuset för scanning för att avgöra i vilken månad hon är.
Vi kallar mamman för Spandana och flickan Beulah. Beulah uppskattar vi till ett år gammal så hennes födelsedag fick bli 4 december 2010. Hennes pappa är en drinkare som ofta slog Spandana. Han lämnade henne förresten då Beulah föddes.

FCA-270

Jag är glad att vi redan har en fadder för familjen och hoppas att mor och dotter får det riktigt bra i Amalapuram.

Vill också passa på att önska er alla en riktigt God Jul!

Kram

BirGitta

Söndagen den 11 december 2011

Tredje Advent

Tiden går och vi närmar oss jul med stormsteg.
I veckan ha vi fått många hälsningar från vänner som fått MMP's julbrev.
Flera har dessutom önskat sig ett fadderbarn. Det är väldigt uppmuntrande.

Fick också ett mail från en god vän i England som vi mötte i Indien för många år sedan. Det mötet resulterade i att han då genom sin Rotary klubb skänkte över 100.000 kr till inköp av en scanner för sjukhuset i Amalapuram.

En god vän, Maj-Britt nu 92 år från Australien skriver och tackar för julhälsningen. Tänk att vid den åldern kunna använda sig av internet. Hon är fantastisk.

Vi har bott i hennes hem alla sju gånger vi besökt Brisbane i Australien. Gusten, hennes man, dog för ett par år sedan. Vi har så fina minnen från besöken i deras hem. Ett härligt par som brann för missionen. Minns att vi varje morgon fick kaffe på sängen med hembakade kakor. Underbart!

Har också haft kontakt med Indien i veckan. Ber att få återkomma med rapport om detta i nästa veckas hälsning.

Önskar er alla en fin 3:e Advent.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 4 december 2011

Andra advent

Det är andra advent men ännu ingen snö i Stockholm. Skulle inte bli förvånad om julen kommer med snöstorm.

Några veckor tillbaka skrev jag om Devi och hennes kluvna läpp.
Fick till min glädje i veckan bilder som visar en nyopererad Devi. Tänk vad det betyder för en flicka att slippa gå genom livet som harmynt.
Är så tacksam till den gåvogivare som har betalat för ingreppet.

Devi blir kvar på sjukhuset några dagar. Ser så fram emot att få träffa henne i februari.

Devi 2

Devi 1

Hoppas ni faddrar och gåvogivare har fått vårt julbrev.
Tänk vad vi kan uträtta när vi hjälps åt!

Kram

BirGitta

                                                                                                                                Söndagan den 27 november 2011

 

Advent


Bereden väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stån opp.
Han kommer, han som fjärran
Var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
Av Davids hus den störste.
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder,
En evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder,
Sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna,
Nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn.

Ljus 211

Foto: Bengt Hägglund

 

Önskar er alla en skön adventstid.

Kram

BirGitta

                                                                                                                               Söndagen den 20 november 2011

Ungdomskonferens

Det är märkligt hur länge vintern väntar med sin ankomst.
Många är nog glada, för förra året var det full snöstorm vid den här tiden.
I Amalapuram, Indien är det runt 30 grader varmt och de som bor där tycker att det är ganska behagligt och svalt.

Hade kontakt med pastor Carl igår och han berättade om en fin ungdomskonferens de haft förra veckan. Drygt 900 ungdomar var samlade över helgen för gemenskap. Man hade tävlingar av olika slag, frågesport och undervisning. Många av "våra" barn var där och helgen var mycket lyckad.

Ungdomar

Flickor som uppträder på konferensen

Carl skriver vidare att Christopher, som drabbades av hjärtinfarkt , är på bättringsvägen och att flickan Devi Danduprolu ska träffa läkaren igen på måndag för att bestämma en operationstid.

Tack att ni är med oss i arbetet för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

                                                                                                                              Stockholm den 13 november 2011

Devi, född harmynt

Jag har haft en ung flicka från Indien i mina tankar en tid. Då jag i veckor gått igenom alla handlingar och kort av de flera hundra barn vi har hand om, fastnade min blick på Danduprolu Devi. Det var något med hennes mun som inte stämde. Jag skrev till pastor Carl i Amalapuram och bad honom låta undersöka flickan. Mycket riktigt, hon föddes som harmynt men familjen hade inte ekonomi att operera. Nu har hon varit hos en kirurg, en specialist inom detta område, och han vill behandla henne förmodligen redan nästa vecka. Danduprolu Devi bor med sin mor och ett litet nyfött syskon. Pappan har lämnat familjen.

Harmynt 1

Devi tillsammans med sin mor och lilla syskon

Harmynt 2

Devi före operationen

Det underbara är att operationen redan är finansierad. Då vi visade ett bildspel i Skuttunge Missionskyrka för ett par veckor sedan, blev ett par i publiken inspirerade att göra något extra. De ville hjälpa någon som behövde pengar till en operation.

Ibland hör Gud bön innan vi ens hunnit bedja.

Kram

BirGitta

Stockholm den 5 november 2011

Alla helgons dag

Alla helgons dag betyder för många en stor sorg, för det är under den här dagen som man tänker tillbaka på sina släktingar och vänner som har gått bort. Det har blivit väldigt vanligt att man tänder gravljus på sina anhörigas gravar denna dag.

AF

Från minneslunden på Adolf Fredriks kyrkogård Stockholm. Foto Swante Bengtsson

Jag har ett ljust minne av mina underbara föräldrar. Jag är tacksam för den kärleksfulla uppfostran jag fått, en kristen uppfostran som hjälper mig än i dag. Jag tror på en levande Gud och en himmel där vi en gång ska få mötas.

 

En dikt kommer till mig skriven av Ylva Eggehorn.


Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
Ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd i sanden finns det spår.

Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.

 

Kram

BirGitta

                                                                                                                               Stockholm den 30 oktober 2011

Christopher

Ja då fick vi en timmas extra sömn natten som gick, för ni glömde väl inte att ställa tillbaka klockan?

I går var Swante och jag i Skuttunge missionshus. Det blev ett riktigt bra möte och vi fick en fin kollekt!

Då vi för många år sedan engagerade oss för dom leprasjuka i Amalapuram lärde vi känna en man som var runt oss hela tiden. Det visade sig att han var ansvarig för verksamheten på New Life Center. I början gick han oss nästan på nerverna då han alltid skulle ta kort när vi tog kort eller filmade. Han var som hackspetten i Kalle Anka-filmen på julafton, alltid i vägen.

Genom åren har vi dock lärt oss tycka mycket om Cristopher. Han vill så väl och han har utvecklats som fotograf. Nu är det han som tar alla bilder på barnen som du som fadder får. Han har varit och är en trogen medarbetare till pastor Carl.

I veckan fick vi en vädjan från just pastor Carl. Christopher hade fått en hjärtinfarkt
och låg på sjukhus i Kakinada, en större stad en timmas resa från Amalapuram.
Han var i goda händer på ett bra sjukhus men eftersom han saknade försäkring behövde han hjälp med sjukvårdskostnaderna. Det var inte svårt för oss i MMP att besluta hjälpa till. Vi fick en lista från sjukhuset med uppgifter om vad som måste göras och att ingreppen med tillhörande sjukvård skulle kosta 33.000 kr.

Christopher 3

I går kväll fick vi in 8.000 kr till detta och resterande belopp tror vi du vill hjälpa oss med.
Vi är en stor familj i MMP och tillsammans klarar vi det mesta! . Stort Tack!

Kram

BirGitta

                                                                                                                                Stockholm den 23 oktober 2011

Sjukhuset i Amalapuram

Tänk att om bara två månader är det dan-för-dan. Vart tar tiden vägen?
Det är skönt att ha fullt upp att göra. Jag är så tacksam att också få vara frisk!
Tacksam är jag dessutom över sjukhuset i Amalapuram som MMP stöder.
Fick en hälsning från pastor Carl i veckan, som berättar:

- Det finns för närvarande åtta mobila sjukstationer som drivs av vårt sjukhus. Man besöker olika byar omkring Amalapuram och drar till sig mellan 70-200 personer varje gång man är ute och människor kommer med olika ögon-relaterade sjukdomar.
Om möjligheten finns blir patienterna behandlade på platsen. Många är blinda på ett eller båda ögonen. Diagnosen är oftast gråstarr.
De tas då till sjukhuset i Amalapuram för operation. All behandling är gratis.

Opera

Ögonteknikern Prabahkar Rao är övertygad om behoven av dessa tillfälliga stationer. Han berättar om en tvåbarns-mor som blivit helt blind av gråsstarr.
Hon slutade äta och dricka för att slippa gå ensam på toaletten som låg ett stycke från hemmet. Efter operationen har hon gått upp i vikt och är helt frisk. Hon är tacksam. Över 90% av dem som får behandling kommer från extrem fattigdom.

Prab

Prabahkar Rao undersöker en patient

Patien

Nyopererade

Jag är glad över denna rapport. Tänk att du och jag får vara med i ett så fint hjälparbete.
MMP betalar efter den budget vi fått men vi behöver fler som ger en hundralapp eller mer i månaden till sjukhuset.
Tack till er som redan är med i detta arbete och tack till dig som nu tänker börja.

Kram

BirGitta

                                                                                   Stockholm den 16 oktober 2011

Överlycklig!

Nu börjar frostnätterna ge sig till känna. Försöker få in mina blommor innan helgen är över.

I fredags var vi i Växjö Swante och jag. Vi var inbjudna att sjunga i domkyrkan på en RPG-samling. Inte trodde jag att det skulle bli så mycket folk, men över 600 hade bussats från näst intill halva syd-Sverige. De var på utflykt till stiftsstaden med fullt program. Konserter, middag och föredrag om den stora utvandringen från Sverige i mitten av 1800 talet. Ni har väl läst om Karl-Oskar och Kristina i böckerna av Vilhelm Moberg.

En timma och en kvart fick vi till vårt förfogande i den vackra domkyrkan. Biskop Jan-Olof Johansson hälsade välkommen och gav en liten information om kyrkan och stiftet, sedan var hela programmet vårt.

Biskopen

BirGitta 5

Det var en fröjd att sjunga i denna härliga katedral, fullsatt till sista plats. Många hamnade bakom pelare och en del satt faktiskt bakom ryggen på oss. Som tur är har vi trådlösa mikrofoner så jag traskade runt i hela helgedomen då jag sjöng för att alla skulle kunna se. Det visade sig vara väldigt uppskattat. Uppskattningen förstod vi bättre då kollekten till MMP räknats. Över 23.000 kr. Fantastiskt!!!

Altare

Det vackra altaret i domkyrkan

Vi var trötta men mer än nöjda då vi satte oss i bilen för den långa resan hem till Stockholm.
Ett stort tack till Kurt Ankarberg från Jönköping, som arrangerade denna dag och bjöd in oss att delta.

Överlycklig!

Kram

BirGitta

 

Vasa den 9 oktober 2011

Bra turné i Finland

Så ser vi i slutet av denna Finlandsresa.
Det har varit en riktigt bra turné bortsett från min förkylning som satte käppar i hjulen

de 3 första dagarna.

Tio sångkvällar har vi haft. Vi har sjungit och visat bilder från MMP's arbete i Indien.

Nu återstår kanske den största samlingen i kväll i Jakobstad.

Jag trivs här i svensk-Finland. Folk är otroligt vänliga och tacksamma. Tacksamheten ser vi av de fina gåvorna till Make Mission Possible, över 50.000 kr redan. Därutöver har vi fått 16 nya faddrar till barn i Indien och löfte om ekonomisk hjälp till större projekt.

Den man som förutom min bror Daniel lagt upp vår turné fanns med i Vasa Sion igår. Arne Herberts är en nestor inom den svensk-finska frikyrkan. Han är en mycket nära vän sedan många år. I fredags fyllde han 87 år och vi hade glädjen att få överlämna lite blommor till Arne och hans fru Aili.

Arne 3

Tror vi får en fin kväll i Jakobstad.
I morgon bär det hem mot Stockholm igen.

Kram

BirGitta

Solf i Österbotten söndagen den 2 oktober 2011

Svarta skägget

Så har det gått över en vecka sedan vi kom till Österbotten.
Förkylningen är envis men sångrösten har kommit tillbaka. Det blir bättre!
Äter havtorn och dricker "Svarta skäggets" hostmedicin, en lokalprodukt från Malax.

I torsdags var vi i Maxmo kyrka. I publiken satt en rysk konsertpianist, en dam vi träffade redan för 20 år sedan i Moskva. Hon har bosatt sig sig här i Vasa efter år av turnerande i Europas konserthus. Hon var så sprudlande glad att se oss igen så glädjen hade inga gränser. Är så tacksam att insamlingarna till MMP har givit så fint resultat. Ser fram emot ännu en vecka i Österbotten.

Vi bor på ett gästgiveri i Solf, en liten ort strax söder om Vasa. Här är så fridfullt och skönt. Bilderna nedan berättar att hösten kommit om än väldigt sent detta år.

Mitt

Här bor jag

Höat

Utsikt från mitt fönster

Hort
Hortensia i trädgården

Kram

BirGitta

Vasa den 25 september 2011

Förkylt!

Jag har varit frisk hela sommaren. Nu är vi i Finland på en 14 dagars turné. I går kväll hade vi vårt första möte i Pörtom kyrka. Det är ju platsen där jag är född och många hade kommit för att lyssna. Då slår förkylningen till! Jag kunde knappast ta en ton.

Som väl var hjälpte mig Swante med att ta över sången då det brast för mig. Det gick även att läsa texterna medan musiken tonade i bakgrunden. Talrösten finns där.
Jag kunde berätta om vårt engagemang i Indien och vi visade ett nytt bildspel från MMP's omfattande hjälparbete där.

Folket här är så förstående och vänliga. Jag fick många goda råd om hur att bli av med mina halsbesvär. En dam kom med två kilo färska "Havtorn", gula sura bär.
Läste att ett enda bär innehåller lika mycket C-vitaminer som en hel apelsin.
Nu äter jag massor och tror att det hjälper.

Havtorn 2

I kväll har vi ännu ett möte i Dragnäsbäck Kyrka i Vasa. Min bror Daniel Prost ska leda mötet så han och Swante får hjälpa mig genom kvällen. Det kunde vara värre!

Måndag och tisdag är lediga dagar då jag får kurera mig. Onsdag kväll är nästa framträdande. Då hoppas jag att det går att sjunga igen.

Tack för er omtanke!

Kram

BirGitta

Stockholm den 18 september 2011

Positiva nyheter

För ett par veckor sedan berättade jag om Martha som studerar i Hyderabad. Hon bad då om extra hjälp till studierna. Hon arbetade deltid och tjänade 5000 Rupees ( ca 700 kr)/ månad. I veckan fick jag ett sms från henne där hon berättar att hon fått ett nytt statligt jobb med en lön på 16000/månad. Hon var strålande glad. Detta gör att hon nu kan betala sina utgifter medan hon studerar vidare. Härligt!

Lille Gorrela Krupakar har varit inne på sjukhus igen för check upp och ska dit snart igen för att ta bort ställningen som håller hans ben fixerat. Inom en snar framtid ska även hans andra ben opereras.

Gorella nu 2Det blir säkert skönt för den lille att bli av med ställningen runt benet

Familjen hälsar och tackar MMP för hjälpen de får.

Det känns bara som en förmån.

Kram

BirGitta


Stockholm den 11 september 2011

Uppmuntran

 Jag blev så glad härom dagen. Fick en underbar dikt från Maria, vår ordförande i MMP. Hon hade själv fått den av en god vän och sände den vidare till mig.

Nu vill jag att fler ska få ta del av orden. Kanske de kan bli till glädje för dig och någon du tycker om.

Tog in en bit av hösten i går. Så mycket skönhet det finns i en liten nyponkvist.

Nypon

Tack för att du finns

Jag är så tacksam för
att jag fått möta dig.
För att du är speciell
och värdefull för mig.

Det som gör dig unik
finns i ditt sätt att vara,
Din styrka och ditt mod
och allt som du kan klara.

Den kärlek som du ger
i omtanken om andra
Ger lärdom om hur vi
ska vara mot varandra.

Du är en sån person
man lätt kan hålla kär
Så tack för att du finns
just sådan som du är.

 

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 28 augusti 2011

Lägesrapport

Igår hade vi högsommar i Stockholm. Man påstår att det var den sista sommardagen i år. Jag märker ju att hösten är på väg. Har sett flera tranor som övat sig på flytt mot sydligare länder. Övar gör jag just nu för en turné i Österbotten Finland i september. Bland sångerna finns förstås "Flyttfåglarna".

Hade kontakt med Indien idag. Martha som studerar i Hyderabad hade det knapert med pengar men det gick att lösa. Fick tag på Sarajoni i Miryalaguda som lovade lägga ut skolpengar som fattades. Tur man har vänner när problem uppstår.

Har också haft kontakt med pastor Carl i Amalapuram i veckan. Han skriver att arbetet där nere går bra. Sjukhuset gör fler ögonoperationer än någonsin.
På NLC går livet sin gilla gång. Våra lepra-vänner är tacksamma för den vård och omsorg de får. Barnen har börjat skolan igen och har fått nya kläder och skolböcker. Vi har ju omkring 500 barn och familjer här som får ekonomisk hjälp genom MMP. Tack alla trogna faddrar och gåvogivare.

Liten

Foto Reidun Weigner

Den lilla flickan på bilden är i trygga händer på barnhemmet i Miryalaguda. Det fina kortet är taget av Reidun som var med på vår gruppresa i vintras. Just när jag skriver detta får jag en hälsning från henne. Dråpligt! Hon hörde oss på radion i morse. Vi sjöng om att leva nära varandra.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 21 augusti 2011

Daisy

     Jag väcktes i går morse av ett sms från Miryalaguda barnhem i Indien. Det var föreståndaren Sarajoni som skrev att deras älskade buffel Daisy hade dött. En buffel är för dem som en familjemedlem.

För många år sedan, på en turne i Wales, kom en ung kvinna och frågade om vi hade bufflar på våra barnhem. Då jag sa nej ville hon köpa en till barnhemmet i Miryalaguda. Det blev stor succé. Snart hade vi bufflar på alla våra barnhem.

Buffeln

Daisy har varit till stor glädje och nytta på barnhemmet i Miryalaguda

Buffelmjölken är väldigt näringsrik och viktig för våra små nyfödda och övergivna barn. Eftersom vi har många av dem på Miryalaguda hemmet, var det enkelt att kunna sms-a tillbaka; Skaffa en ny Daisy, mmp betalar. En buffel kostar ca 12000 rupees, (2000 svenska kronor).
Det är mycke pengar för dem men överkomligt för oss.

Det är skönt med denna nära kontakt.
Vi behöver varandra!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 14 augusti 2011

Asha Rani

   I min hälsning från den 15 maj skrev jag ännu en gång om Ramu, grabben som vuxit upp på vårt barnhem i Bijianapalli och som nu 23 år gammal har fått en gedigen datautbildning.

Då vi i februari i år mötte Ramu berättade han om sin förälskelse i Asha Rani.
- Nästa år ska det bli bröllop, sa han. Vi måste bara lova att vara med.

Nu är datum satt till onsdagen den 22 februari 2012. Vi talades vid via sms i veckan och jag fick önska ett datum som passade Swante och mitt besök i Indien nästa år.

Jag ser så fram emot detta bröllop!

Vem är då Asha Rani?

Hon är född 25 augusti 1989. Pappan dog när Asha var 6 år. Mamman gifte om sej å lämnade flickan till mormor. Mormor som var tiggare tog med sej den lilla flickan på sina tiggarstråk.  

En kvinna, vet ej vem, såg Ashas utsatthet och tog henne till vårt barnhem i Bjinapalli där hon vuxit upp. Nu är hon snart färdigutbildad sjuksjöterska.

Vad hade hänt om denna okända kvinna inte tagit Asha till vårt barnhem? Inte vet jag, men jag är glad att Asha och Ramu funnit varandra. Jag är också glad att båda har en personlig tro på Gud.


Asha och

Här tas jag emot av Asha vid ett av våra besök på barnhemmet i Bijinapalli

Är så oerhört tacksam att kunna berätta om dessa två ungdomar.
Utan Er hjälp hade deras liv helt säkert sett annorlunda ut.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 7 augusti 2011

Nyopererad

Äntligen har vi fått lite regn här i Stockholm. Idag öppnades himlen och det fullkomligt vräkte ner. Det behövdes verkligen. Här är så torrt i markerna!
Kanske ni som bor på annan ort tycker att ni fått för nog av regn.

Det är nog tur att inte du och jag får bestämma över väderleken.

Jag fick en hälsning från pastor Carl i veckan. Han skrev från Amalapuram i Indien:

- Jag sänder ett foto av pojken som just fått sin fot opererad. De kommande två veckorna måste han tas till Kakinada, ( en stad några mil från Amalapuram ), för att se sin doktor. Den högra foten ska opereras då den vänstra har läkt. Familjen sänder sin hälsning och ett tack för den hjälp de får från MMP.

Gorella

Lille Gorrela Krupakar tycker nog det är jobbigt att ha foten i bandage

Ser fram emot att få träffa den lille grabben vid vårt nästa besök i Indien.

Kram

BirGitta

Stockholm den 31 juli 2011

Jag saknar dig mamma!

Jag saknar dig så mamma.
Hoppas att du mår bra. Hur mår pappa? När kommer ni till Indien igen?
Söker just nu efter ett deltidsjobb. Tack för att ni hjälper mig. Utan er vore jag inget!

Så skriver Raju i ett SMS. - Jag har inte tillgång till Internet, fortsätter han.

Raju fick polio i sina barnaår men hans föräldrar bröt också sönder hans ben så att han skulle bli en ännu bättre tiggare. Sedan tog de sina liv.

Han har växt upp på vårt barnhem i Bjinapalli men de senaste åren har han studerat på högskolan i Amalapuram.

Efter examen har han börjat en datautbildning i samma stad.  

Då vi träffade Raju tidigare i år fick han en slant av oss för att kunna resa och hälsa på sina vänner i  Bjinapalli under sommarlovet.

Raju 2

Raju är bara en av många drabbade barn som MMP haft förmånen att kunna hjälpa.

Jag är så glad för alla dessa ungdomar som vi kunnat ge en bättre framtid.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 24 juli 2011

Bedrövad

Det har varit en tung helg. Det som hände i Oslo och på Utøya i fredags kan inte ha undgått någon. Det är ofattbart! Själv känner jag djup sorg och mina tankar är hos dem som förlorat sina nära och kära.

Jag vill uttrycka mitt varma deltagande med de sörjande vilket också innefattar hela det norska folket.

Soln

..."och gråten är min när du gråter".

Kram

 

Stockholm den 17 juli 2011

När och Fjärran

I går sjöng vi på Kröngården, som ligger strax norr om Vimmerby. Samlingssalen har en underbar altartavla. Hela fonden är av glas. Sjön Krön låg spegelblank och solnedgången var ljuvligt vacker. Det var varmt och min hund King var med. Han låg snällt utanför glasväggen under hela mötet. Då vi sjungit sista sången och folk applåderade ställde han sig i dörröppningen och gav skall. Det blev allmänt jubel!

Vatt

Kan man ha en vackrare altartavla?

Hade kontakt med pastor Carl från Amalapuram i veckan. Han kom med en vädjan om hjälp till familjen Krupakar vars son ska opereras för missbildade fötter.

Gorella

Vi ska följa upp hur det går för lille Gorella som sonen heter

Det var lätt att säga ja till denna vädjan. Inga stora pengar, ca 3000 kr.
Själva operationskostnaderna hjälper staten till med men resor och uppehälle måste den fattiga familjen själva stå för.

Vilken förmån att kunna hjälpa till!
Tack att du är med!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 10 juli 2011

Rumskulla

I torsdags sjöng vi i Rumskulla kyrka.
Hade ingen aning om att Katthult, där Emil i Lönneberga spelades in, låg så nära.
Bara 3 km skiljer orterna från varann.
Kyrkan är den äldsta i Sverige i orört skick.

Vilken idyll vi hamnade i. Här var så fridfullt och tyst.

Sommar

Tätorten har bara 158 innevånare men kyrkan rymmer 600 personer.
Yvonne, kantorn i församlingen som bjudit in oss, var spänd på hur många som skulle komma denna kväll.
Överraskande många kom och vi trivdes i den familjära stämmningen.

Kyrka 1

Efteråt bjöds på blåbärspaj och kaffe i det gröna.

Vilken Kväll!
Kram

BirGitta

 

Stockholm den 4 juli 2011

Besöket på Miryalaguda

Förra veckan undrade jag hur många barnbarn jag hade.
Det blev lite fel med siffrorna då Sarojini, föreståndaren, missuppfattat mig.
Nu vet jag! Bara på detta hem har ca 200 barn fått sin uppväxt sedan MMP haft ansvaret. Av dem är 29 gifta och tillsammans har de 33 barn. Sarojini har kontakt med dem alla.

Alltså har jag 33 barnbarn bara från detta hem. Lägg sedan till att vi har ytterligare fem barnhem. Oj vad jag är rik!!!

Vi besökte ju Miryalaguda med vår grupp för drygt fyra månader sedan.

Bussen 2
Här är vi på väg från Hyderabad till Miryalaguda. En bussresa på 4 timmar.

Väl framme blev vi mottagna på ett fantastiskt sätt.

Mottagande

Blomblad kastas över oss

Mariana träffade sitt fadderbarn Karen, för första gången. Vilken glädje.

Karen 2

 Mariana och Karen

Vi bjöds på mat och sedan underhållning med sång och dans.

Dans

Innan vi återvände till Hyderabad fick vi alla ett foto av barnhemmet som just renoverats.

Tavlor

Undrar vad Reidun gör där i mitten?

Vi har så många bilder och minnen från resan. Hoppas att du ser och förstår vår glädje!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 26 juni 2011

Barn och barnbarn

Det var i Myralaguda vårt arbete för utsatta barn började. Här byggde vi vårt första barnhem. Stiftelsen MMP bildades - 94 och sedan dess har vi här sett 71 barn växa upp och få utbildning. I dag bor 36 av dem kvar. 15 ungdomar läser vidare i andra skolor, 12 har fått arbeten och 8 är gifta.

Vilken glädje och förmån att få följa dem alla.

Har haft kontakt med Miryalaguda i veckan då föreståndaren Sarojini sände ett kort på den nya bilen hon fått. Sarojini blev hastigt änka för fyra år sedan men sköter ändå hemmet och barnen på egen hand. Hemmet ligger någon mil utanför staden och hennes gamla slitna bil vägrade för en tid sedan att fortsätta jobba. För att kunna transportera mat och annat till barnhemmet behövde hon ett fordon.

Vi kunde tack vare vänner i MMP bidra med mer än hälften av kostnaden för den lilla bilen. Hon tog själv ett lån men fick också lite pengar av sin familj. Den lilla Suzukin är splitter ny och kostade ca 55.000 kr. Jag är glad för hennes skull! Hoppas att hon nu kan göra sina inköp utan ständiga motorstopp.

Ny

Jag skrev att åtta av barnen på hemmet nu är vuxna och gifta.
Jag bara undrar hur många barnbarn jag har?

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 19 juni 2011

 

Sommarhälsning

Om en knapp vecka är det midsommar! Naturen är som skönast och vi får bara njuta. Blommorna tävlar om att charma oss med sin prakt medan fåglarna har bråttom att mata sina ungar.

Svenska barn har just fått sommarlov. Barnen i Indien har haft sitt och nu börjat skolan igen.

Detta är också tiden på året då MMP ( läs Mariana och Bengt på kontoret ), lägger många timmar på att färdigställa alla sommarbrev till faddrar och gåvogivare. Nu är de klara och postade, så vilken dag som helst får ni en hälsning med denna överskrift:

Sommar

Tack alla kära vänner för troget stöd. Det är bara tillsammans vi kan åstadkomma något som göra skillnad!

Kram

BirGitta


 

Stockholm den 12 juni 2011

Fuktskador

För drygt två år sedan lät MMP måla om ögonsjukhuset i Amalapuram, både in och utvändigt. Jag skrev om detta i min veckohälsning den 8 mars 2009.

Gå gärna tillbaka och läs och titta så fint sjukhuset är.

När vi var i Indien nu i februari besökte vi givetvis sjukhuset igen.
Till vår bestörtning såg vi redan vattenskador på innertaken.

Problemet med indiska byggnader är de platta taken. Ofta finns ingen avrinning utan vattnen blir liggande och tar sig med tiden genom betongen med förödande resultat.

Vi diskuterade hur vi kunde rädda byggnaden från att bli förstörd. Ett sätt skulle vara att bygga ett extra yttertak av korrugerad plåt. Ett byggbolag räknade på detta men det visade sig bli väldigt dyrt då ytan uppgår till över 600 m2.
En billigare variant skulle vara att måla taket på utsidan med vattentät färg. En ny metod har tagits fram och man målar i 5-6 lager. Företaget ger 10 års garanti mot fuktskador.
Vi tyckte detta var en bra lösning och beslutade att påbörja arbetet så fort som möjligt.

I juli - augusti kommer monsunregnen så det var bråttom.

Nym

Nu har vi fått bilder från arbetet och är glada för resultatet. Det var mycket jobb med att täta alla sprickor som uppstått och priset blev därför något dyrare än beräknat, ca 35000 kr. Vi är glada att MMP's ekonomi klarade detta. Vi har en buffert för oväntade kostnader men den måste nu fyllas på igen.

Tack för att du är med oss!

Kram

BirGitta

 

Måndagen den 6 juni 2011

 

Sveriges Nationaldag

Svenska folk, du borde tacka,
tacka Gud av all din själ,
för det land som han dig givit,
att han vårdat det så väl.
Bed att han det ville hägna
med sin nåd från strand till strand.
Tacka så din Gud för gåvan,
för ett älskat fosterland!

Lewi Pethrus

Flagg

Foto Maria Wiss

Önskar er alla en fin Nationaldag!

Kram

BirGitta

Stockholm den 29 maj 2011

Mors Dag



I dag gratulerar jag alla mammor och speciellt er som är faddrar till våra barn i Indien.

Hortensia, vårens presentblomma nr 1, saknades aldrig då vi firade min mamma. För mej är den Mors Dag.

Att sjunga för mamma var också självklart då jag var liten, t.ex sången "Violer till mor".
O så många tårar jag fällt då jag sjöng den visan. Tyckte så synd om den lilla flickan å den blinda mamman.

Violer till mor


Sakta gå de två i solen,
smekta utav vårens vind.
Flickan drar sin mor i kjolen.
Modern, hon är blind.
Men hon följer tyst den lilla,
som berättar allt hon ser.
Så med ens står flickan stilla,
ropar glad och ler.


Lilla mor, violerna växa redan här.
Och de är så vackra där de står,
Med sin blåa färg, som från himlen lånad är.
Lilla mor, hon ler när hon förstår att vi fått vår.
Mor, om du vill vänta
här en stund på mej,
skall jag gå och hämta
en bukett till dej.
Lilla mor nu varsamt tar blommorna hon får,
kysser sedan ömt sin flicka, som gav bud om vår.


Mitt i solens varma skimmer
med en glädjetår på kind,
modern våren nu förnimmer,
trots att hon är blind.
Stilla står hon där och tänker
på allt vackert som vi får,
som på nytt oss livet skänker
varje solig vår.


Lilla mor, violerna växa redan här...



Tänk så upplevelserna i barnaåren påverkar!
Man bär dem med sej genom hela livet.

Själv har jag inga egna barn, men har blivit välsignad med 700 i Indien.

Här ser ni det senaste i raden!

Senaste barnet 1

Kram

BirGitta

Stockholm den 22 maj 2011

Bussen

Då vi hälsade på Kurnool barnhem i februari fick vi en förfrågan om hjälp med pengar till en ny skolbuss.

Skolan har ca 250 barn som kommer från ett stort upptagningsområde. Den gamla bussen var liten och sliten. Chauffören måste köra flera vändor om dan vilket är kostsamt. En större buss skulle lösa problemet. Skolan är viktig och har fått lovord för att hålla hög standard. De flesta barnen kommer från fattiga familjer som inte har råd att låta barnen gå i dyra skolor.

Visst ville vi hjälpa, det sa vi, men det är ett stort projekt att samla in 80-90 tusen kronor som bussen skulle kosta. Vi lovade inget men sa att vi skulle göra vad vi kunde.

Väl hemma strax innan ett lunchmöte i Stockholm den 8 mars, ringer min mobil. Det var en god vän från Småland som undrade om vi hade något projekt på gång i Indien som hon och hennes man kunde hjälpa till med.

- Vi har alltid projekt på gång, svarade jag, det beror på vad ni vill satsa, hur mycket pengar det rör sig om.

- Vi har tänkt oss mellan 80-90 tusen, fortsatte min vän.
Jag blev nästan stum!

Jag repeterade för Swante vad hon sagt och han sa: - Men det är ju bussen!

Jag berättade för min väninna om skolbussen i Kurnool och i bakgrunden hörde jag hennes man säga:

- Då sänder vi 100,000 kr så räcker det också till lite bensin.

Tänk, innan vi ens bett om pengarna till detta stora projekt och inte nämnt det till någon, fick vi bönesvar. Visst är det märkligt! Gud är god!

Nu har vi sänt ut pengarna till Kurnool och bussen är inköpt.

Skolbuss Sida

Den nya skolbussen i Kurnool

På tal om buss hände något dråpligt i veckan.
Jag reser sällan kommunalt. Det händer kanske en gång på 10 år.
Därför är jag dålig på busslinjer och tunnelbana. Nu var jag i stan och skulle ta mig hem. Jag vet att buss Nr 1 passerar mitt hem på Stora Essingen.
Jag var på Hamngatan i centrum och där kom den, buss Nr 1.
Jag klev på och sa att jag ville till Stora Essingen.

- Vill du åka hela vägen, frågade chauffören?
- Det är klart att jag vill hela vägen hem, sa jag.

Snart förstod jag varför han frågade. Bussen gick i andra riktningen. Efter en och en halv timma var jag äntligen hemma. Då hade jag först besökt Frihamnen, väntat medan chauffören tog en rökpaus och fått en sightseeing runt halva Stockholm. Bussen stannade på 47 hållplatser innan jag var hemma.

Hade chauffören sagt till mig att gå över gatan och ta bussen i rätt riktning hade jag varit hemma på 15 minuter.

Jag kunde bara skratta. Får skylla mig själv att jag har så dåligt lokalsinne!

Kram

BirGitta

                                                                                      Stockholm den 15 maj 2011

Lycka

Få har väl förekommit så ofta på vår hemsida som Ramu, grabben från barnhemmet i Bjinapalli Indien. Vi har följt honom sedan han var sex år gammal, en fattig liten polioskadad pojke. Pappan är död och mamman oförmögen att ta hand om honom. Ramu fyller nu 24 år den 24 maj.

Jag minns så väl dagen, för många år sedan, då vi tog honom till ett privatsjukhus i Hyderabad. Följden blev en komplicerad operation i hans svårt förlamade högerben. Ramu låg gipsad i tre månader.
I dag går han obehindrat. Man kan knappast se att han haft polio.

MMP har bekostat en tre års avancerad datautbildning för honom. Nu har han fått sin första anställning, börjat tjäna egna pengar och är överlycklig.

Ramu

Ramu, här omgiven av några ur gruppresan till Indien i februari

När jag träffade honom senast lyste det om honom. Jag frågade försiktigt om han var kär!

- Ja, sa han, och det hjälper.

Flickvännen är ett av "våra" fadderbarn i Bjinapalli, Asha Rani. Ja, just det! Asha och Ramu har vuxit upp tillsammans på barnhemmet. Asha utbildar sig nu till sjuksköterska i Hyderabad.

Asha

Asha, här dansande vid en uppvisning på barnhemmet Bjinapalli

- Jag ska arbeta och tjäna bra med pengar i ett år, säger Ramu. Sedan, mum and dad (mamma och pappa), så kallar han oss, blir det bröllop.

- Ni kommer väl, sa en strålande Ramu.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 8 maj 2011

 

Ny bostad


Under vår gruppresa till Indien i februari besökte vi en liten fattiga familj som vi fäst oss vid och försöker hjälpa. Så här skrev jag om dem i oktober 2010:

                                             "Srinivas, den äldste sonen tog kontakt med mig i veckan.
Under de senaste åren har han haft ett stort ansvar för sin familj som består av mor, far, bror och syster. Fadern som är stenhuggare har legat på sjukhus en längre tid. Systern Peeri läser på "vårt" universitet i Amalapuram medan den yngre brodern Ganesh, som är albino, studerar i Hyderabad. Själv strävar Srinivas vidare med jobb och studier. Nu ber han om hjälp. Jag förstår honom. Familjen bor i ett litet skjul på högst 8 kvadratmeter i en håla vid en mur. På andra sidan muren lever människor i överflöd. Detta är förstås orättvist men sådan är verkligheten i Indien".

Gamla hus
Besöket hos familjen i februari

gamla
Swante och jag tillsammans med mor, far och sönerna. Dottern Peeri var i Amalapuram

Vårt besök har nu resulterat i att MMP kunnat hjälpa familjen till en bättre bostad. Två rum, kök och badrum. Det var faktiskt ett lunchmöte i filadelfiakyrkan Stockholm, efter vår hemkomst från Indien, som gav pengar till hyran för två år. Fantastiskt!

Kok
För första gången får de nu njuta av rinnande vatten i sin bostad

Vi är så tacksamma att vi har vänner och faddrar som gjort detta möjligt.
Vi gläds med Srinivas, Peeri, Ganesh mor och far.

Barn
Srinivas, Peeri och jag

Familjen är överlycklig och jag tror att ni gläds med mig att denna fina familjen fått en bostad värd namnet!

Kram

BirGitta

 

 

Söndagen den 1 maj 2011

Bröllopsyra

Det har varit en vecka fylld av förväntningar och drömmar inför det kungliga bröllopet i London. Jag såg det på TV i fredags och visst var det pampigt men för mig var bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel vackrare. Det utstrålade så mycket mer värme. Man är väl svensk!

Det har också i veckan varit bröllop på vårt barnhem i Kurnool Indien.
I tisdags vigdes 23-åriga Mary Joyce med Kennel Raj.

Kate och prins Williams har varit ett par i nio år. Mary och Kennel utsågs för varann av sina föräldrar. Allt enligt Indisk tradition.

Kate var klädd i vitt och bar en liten nätt brudbukett. Mary Joyce hade en gulröd bröllopsklänning, något som är vanligt i denna del av Indien. Dessutom var hennes brudbukett enormt stor.

Bröllop Kurn

Mary Joyce har varit "vår" flicka sedan hon var ett litet barn. Hon har vuxit upp på MMP's barnhem i Kurnool och fått utbildning till sjuksköterska.

Jag gläds med Mary Joyce och Kennel Raj och önskar dem all lycka i livet.

Kram

BirGitta

 

 

Påskdagen den 24 april 2011

 

Likt vårdagssol i morgonglöd

 

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

Natan Söderblom

Vit

Kram

BirGitta

 

 

 

Stockholm den 17 april 2011

Vi har det så bra!

– Nu sker det under i naturen. Detta skrev jag i förra veckans hälsning. Visst är det så och mycket har hänt bara på en vecka. Vi är lyckligt lottade som får uppleva fyra årstider, alla med sin charm.

Mina tankar är idag hos våra vänner på New Life Center. Där är dagarna ganska enahanda. Visst förändras vädret också där men det blir från varmt till varmare eller från torrt till riktigt blött. Våra sjuka vänner bor bra och får mat, medicin, gemenskap och omvårdnad. Av alla jag känner i Indien står dessa vänner mig allra närmast om hjärtat. Tänk att vi tillsammans får vara med att ge dem ett värdigt liv.

Vi besökte dem med vår gruppresa i februari och jag tror att alla kände som jag:
– Vi har det så bra!

Eva och Gunnie
Gunnie Almo träffade sitt fadderbarn Eva vars föräldrar är drabbade av lepra och bor på området.

NoraSatya Vathi och Nageswara Rao tackar för gåvan som förmedlades av Anita och Gunilla från Nora. Bergslagskyrkans Secondhand butik är fadder för dessa båda patienter.

MammaRajyam är mamma till Filip och Andrew som ni ser på nästa bild. Rajyam och hennes man har bott på NLC i många år.

Filip AndrewOj ,vad liten jag är! Filip och Andrew var 2 & 4 år när vi först såg dem. Nu är de 16 & 18 och väldigt långa. De bor hos pastor Carl men träffar sina föräldrar varje vecka. Chris Syamputra i Sandviken är deras fadder.

LepragruppInnan vi lämnade våra vänner tog vi en gruppbild.

Tack att ni hjälper oss i arbetet för de utsatta och svaga.

Kram

BirGitta

 

 

 

Stockholm den 10 april 2011

Nu är det vår!

Visst känner ni som jag? Våren är på gång!

I veckan tog jag bilen till en blomsterträdgård och köpte massor av plantor. Pelargonerna får vänta ett tag men jag fick med mig ett antal blommor som tål en frostnatt eller två. Min hund King och jag spenderade eftermiddagen utomhus och snart hade livet kommit åter på altanen och i krukorna runt huset.

Jag älskar denna tid av året.

Nu händer det under i naturen. Här och där spirar livet. Visst är det märkligt! Förstår inte dem som tror på slumpen. Själv tror jag på en högre makt som skapat livet och allt det sköna i naturen.

c

cBilder från naturen.

Vi får nog vänta ett par månader innan sommaren är här. Sommar hade vi redan i februari i Indien. En dag besökte vår grupp stranden öster om Amalapuram. Bengaliska sjön kallas denna del av Indiska Oceanen. Här möttes vi av orörda sandstränder. Vattnet var ljumt och flera i gruppen valde att ta ett dopp. Själv promenerade jag längs den sköna
sandstranden.

c

Vi behövde inte heller resa tillbaka till Amalapuram för att äta lunch. Lunchen kom till oss. Plötsligt var lakan och dukar utspridda i skuggan av en stor palm och kyckling, potatis och grönsaker uppdukades för oss alla.

c
Gulli, Monica, Eivor, Anita, Anna Karin, Ulla, Harry, Arild, Inger och Sven-Rune på bilden, njöt av maten

Vilken dag! Vilken värme! Både kropp och själ fick sin del. Jag längtar tillbaka!

Kram
BirGitta

 

 

Stockholm den 3 april 2011

Kurnool & Bjinapalli

Först en hälsning från pastor Carl i Amalapuram Indien.
Han ger oss två sorgliga besked.
Sharon, som är Carls fru, förlorade i början av veckan hastigt sin syster Annie, (fem-barns-mor).
I går lördag födde dessutom Carls brors sonhustru Asha, en död dotter i 35 veckan. Familjen är förstås förkrossad. Ni som ber, kom ihåg dem alla.

Nu vill jag fortsätta att berätta från vår Indien resa med gruppen i februari.
Vi besökte Kurnool barnhem, som ligger ca 4 timmars bussresa söderut från Hyderabad.

Grupp

Väl framme mottogs vi som vanligt med blommor men också med smällare och andra fyrverkerier. Barnen från Bjinapalli barnhem hade redan anlänt.

Ganska snabbt ville Pastor Williams att vi skulle inviga hans nya bostad. MMP har i flera år investerat i bygget av ett nytt hem för familjen. Nu stod det klart. Äntligen ett hem som är värt namnet.

Invig

Här klipper jag bandet till den nya bostaden med paret Williams i mitten

Sedan tittade vi oss runt på det stora området. Här finns en skola med många skolsalar. Dessutom finns barnhemmet som har två byggnader, pojkarnas hus och flickornas hus.

I s
Här ligger jag på en säng i flickornas hus. Jag var väldigt trött, men barnen gjorde allt för att pigga upp mig.

Mitt på den stora gårdsplanen hade man byggt upp ett jätte-stort partytält.
Här blev vi underhållna med sång och dans. Barnen är otroligt skickliga.

Flic

PubLängst bak sitter vi bleka skandinaver och njuter.

Två pojkar föreställer här Mahatma Gandhi & Nero. De flankeras av dansare.

Ga

GANDMahatman Gandhi var en förgrundsfigur i indisk självständighetssträvan. Han utövade och förespråkade ickevåld och sanning. Han föddes 2 oktober 1869 men mördades i januari 1948. Han beskrivs som Indiens landsfader. Hans födelsedag 2 oktober är nationell högtidsdag i Indien.
Jawaharial Nehru var en indisk självständighetskämpe och blev Indiens förste premiärminister då landet blev självständigt 1947. Han är far till Indira Gandhi och morfar till Rajiv Gandhi, båda premiärministrar.

SKR

Två flickor som hade svårt att hålla sig för skratt

Vi hade en fantastisk dag i Kurnool.

Jag kommer att återkomma från denna plats något senare. Vill hålla det lite hemligt ett tag.

Vad rika vi är som har så många underbara barn. Det är en fröjd varje gång då vi får träffa dem. Tänk att Ni och vi får ge dem en möjlighet till en bättre framtid.

Tack för Ditt stöd!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 27 mars 2011

 

Stora gåvor till MMP

Vi har så många vänner i vårt land, ja i hela Skandinavien.
Så brukar vi säga till varann Swante och jag och det är så sant.

Sedan vi kom hem från Indien för precis en månad sedan, har enskilda vänner och församlingar givit MMP över 150000 kr till olika projekt. Är inte detta fantastiskt!!!

Vi är djupt rörda och ödmjukt tacksamma för den generositet vi känner.
I går var vi i Källartorpskyrkan i Dala-Järna. En liten men trogen församling som sedan vi startade stiftelsen MMP alltid stöttat oss. Så också nu.

Vårt barnhem i Bhongir behöver 53 sängar. De kostar 500 kr / styck. Då vi besökte Karlstad RPG förening för drygt en vecka sedan samlade vi in till 23 sängar. Igår fick vi resten, 15000 kr = 30 sängar. Detta är bara fantastiskt!
Vill visa några bilder från Bhongir barnhem och från vårt besök där i februari.

Blommor

Här hälsas vi välkomna. Anna-Karin till vänster, blickar mot skyn. Var kommer alla blomblad ifrån? I mitten hukar Gunilla från Nora.

Dans

Barnen dansar för oss

Grup

Innan vi lämnade hemmet tog vi en gruppbild.

Längst fram från vänster sitter Ulla, Gunilla, Anita, Gulli, Gunnie och Reidun.
Jag står ju i mitten bland alla barnen men från vänster står dessutom Barbro, Monica, Arild, Harry, Jan.Erik, Eivor, Inger, Sven-Rune, Andrea och Anna-Karin.
Mariana låg på hotellet i förkylning. Swante står bakom kameran.

Tack alla kära vänner som gör det möjligt att fortsätta MMP's arbete i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 20 mars 2011

 

-Det tar jag, sa Sven-Rune.

Jag fortsätter att skildra händelser från vår gruppresa i Indien i februari.

En dag reste vi några kilometer från Amalapuram till en liten by där de två syskonen Presanna och Bhavani bor med sin mormor. Jag har tidigare berättat om deras situation. (Se hälsning 18 oktober 2009). Då invigde vi ett nytt hus till familjen. Föräldrarna är döda i AIDS och båda flickorna lever med HIV smitta.

Nu är vi i den lilla idylliska byn igen. Här är tyst, grönt och lummigt och vi finner svalka under de höga kokospalmerna. Vi hälsas välkomna av mormor och de båda flickorna. Flera bybor tittar nyfiket på.

Fli

Mormor tillsammans med Presanna och Bhavani. Damerna till vänster är grannar

Grupp

Här möter vi familjen. I bakgrunden skymtar deras nya hus.

Gran

Grannarna är givetvis nyfikna på oss blonda skandinaver

Vi vandrar runt i den lilla byn och blir bjudna på kokosnötter. De är fyllda av friskt rent vatten.

kok

Mariana och Barbro njuter av kokosvattnet

Innan vi lämnar flickorna frågar jag dem: - Är det något ni önskar er? Ta nu chansen!

Den äldre flickan sa: - Jag vill gärna ha en cykel, det är så lång väg till skolan.

Efter en liten stund vågade också lillasystern önska sig en cykel.

Då vi just skulle gå kom det fram att familjen väldigt gärna ville ha en liten TV.


- Det tar jag, sa Sven-Rune!

Redan nästa dag var allt inhandlat och överlämnades till mormor och flickorna.

cy

Glädjen var stor då flickorna fick sina cyklar. Tror kanske Sven-Rune var gladast!

Allt detta kostade endast 2300 sek. Kanske tycker du att flickorna blir bortskämda?
Om så är fallet är det helt OK för mig. Vi vet inte hur länge de får leva. Vi vill göra livet så bra för dem som vi bara kan.

Sven-Rune betalade med glädje. Andra i gruppen gjorde insatser på annat håll.

Så här fungerar det. En liten stiftelse som MMP kan ta snabba beslut och få snabba resultat.

Kram

BirGitta

 

 

Söndag den 13 mars 2011

Jag kan se hela världen!

Mitt djupa deltagande går idag till det japanska folket. Fasansfulla bilder visas på tv från jordbävningen där och den följande tsunamin. Minnen kommer åter från annandag jul 2004 då den stora tsunamin ägde rum i Indiska oceanen och drabbade så många i Indonesien, Sri Lanka, Thailand och Indien. Närmare 300.000 människor miste livet och över 500 av dem var svenskar.
Då gjorde MMP en snabb katastrofinsats i fiskebyarna på Indiens östkust.

Livet måste trots allt gå vidare så nu till något helt annat.

Under vår resa i Indien i februari besökte vi bl.a. sjukhuset K.S Joseph Memorial Hospital. För två år sedan bekostade MMP en nymålning av hela sjukhuset, både utvändigt och invändigt.

sjuk

Nu 2011 är vi här igen med hela vår grupp.

anita

Anita från Nora blir undersökt då hon hade problem med sina ögon

Ögonsjukhuset gör ca 100 starroperationer varje månad. Det är de fattiga som söker sig hit eftersom operationerna är kostnadsfria.

jag

Mannan på bilden hade dagen innan blivit opererad och lyfter sina händer i vädret och ropar:

Gunnie från Stockholm som står intill honom kan instämma. Hon har också gjort samma operation, dock hemma i Sverige.

Vi hade med oss ett par hundra glasögon som skänkts av vänner i Sverige.
De kan användas här. Sjukhuset har möjlighet att mäta styrkan på glasen.

glas

Ögonteknikern I. Prabhakar i mitten, var överlycklig för gåvan.

Trots att vi gjorde en så omfattande renovering av sjukhuset 2009, börjar vattenskador redan synas. Problemen med de indiska byggnaderna är de platta taken. När de årliga monsunregnen kommer samlas mängder av vatten som till slut tränger genom betongen och bildar skador.

tak

Så här ser innertaken ut efter några år om inget görs.

Nu har man kommit på en väg att förhindra dessa skador.
Man målar taken på utsidan med en speciell skyddsfärg. Flera lager fordras och det är kostsamt. Behandlingen utlovar en garanti på tio års skydd mot vattenskador.

För "vårt" sjukhus skulle en sådan insats kosta ca 35.000 kr.
För att inte sjukhuset ska bli förstört tänker vi investera i denna skyddsfärg. Vi anser att det är värt detta.

Visst tycker ni detsamma och visst är ni med oss!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 6 mars 2011

Mikrolån

Ser efter hemkomsten från Indien ett tv-program i repris från "Uppdrag Granskning" angående mikrolån. Jag blir bedrövad.

Muhammed Yunus från Bangladesh fick dela på Nobels fredspris 2006 för att han grundat Grameen Bank och erbjudit fattiga människor mikrolån.

Vad vi nu vet är att många låntagare kämpar hårt för att betala tillbaka lånen.
Räntan ligger på mellan 30-100 % !

Jag vill bara berätta att de mikrolån som ges genom MMP är helt räntefria.
De låntagare som inte kan betala tillbaka sitt lån i tid inte heller stressas. Om de inte kan betala överhuvud taget, återskänks lånet.

Jag trodde i min enfald att detta var praxis vad gäller alla mikro lån. Är så besviken på aktörer som skor sig på de fattiga i tredje världen!

Under vår gruppresa i Indien besökte vi flera låntagare som fått lån genom MMP. Det är bara en vecka sedan vi kom hem.

Mikr

Här möter vi en familj som lånat till ett nytt husbygge

KalvEn kvinna lånade till en ko. Kon dog då den kalvade men nu är kalven dräktig i sjunde månaden.

Kiosk

Här köper vi alla dricka och godis. Kiosken är nyöppnad tack vare mikrolån. Gissa att förtjänsten blev stor den här dagen.

Auto

Sven-Rune testar en riksha, en liten taxi som köpts med hjälp av mikrolån.

Hus

På husesyn i en by som drabbades av tsunamin 2004. Nu uppbyggd igen.

Inger 2

I byn fanns många barn och Inger delade ut fina vita kläder som hon hade med från Sverige

Det är roligt att se att arbetet fungerar. Redan har ca 100 familjer och enskilda fått del av de mikrolån MMP erbjudit. Detta är verkligen hjälp till självhjälp!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 27 februari 2011

Vilken resa!

Nu är vi hemma i Sverige igen. Landade idag vid 12-tiden på Arlanda flygplats.
Jag är så glad över våra 17 vänner som reste med till Indien. Vi har haft två fantastiska veckor tillsammans. Det var riktigt svårt att ta adjö.

Vi har varit med om så mycket under kort tid och det kommer att ta tid att smälta alla intryck. Jag ska skriva många hälsningar från denna resa framöver.

I onsdags var vi på bröllop.

Minns ni vad jag skrev den 27 september 2009? Då hade vi besökt den lilla byn Vanneshintalapudi som just brunnit ned. Orten ligger en bit utanför Amalapuram . Familjen Pithani Vanakata hade sparat för att gifta bort sin dotter men hela hemgiften och alla ägodelar försvann i branden.

Brol

Besöket hos familjen Pithani Vanakata 2009

MMP kunde hjälpa familjen och nu ett och ett halvt år senare är vi med på vigseln.

Br

Visst är bruden vacker

Vig

Pastor Carl var vigselförrättare

Grupp In

Många hade samlats på byvägen längs kanalen

Gruppen

Vid sidan om estraden sitter vi gruppmedlemmar

Bloms

Alla av oss fick välsigna paret med blomblad. Här är det Anita och Andreas tur

Efter bröllopsfesten flyttar paret in i brudens föräldrahem för en tid, som brukligt i Indien.

Ska visa bilder från den nu uppbyggda byn i senare hälsning. Många har erhållit mikrolån från MMP.

Tack att du är med i arbetet för de fattiga i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Söndagen den 20 februari 2011

En dag att minnas

Jag har så mycket att skriva om från den gångna veckan men jag får ta det senare.

Måste få börja med denna söndag, en fantastisk dag vi varit med om!

Ett förmiddagsmöte vi sent ska glömma.
Alla i vår grupp fick en blomsterkrans, som den indiska välkomsttraditionen bjuder.

Gru

Tyvärr är alla i teamet inte med på bilden

Så kom flera ungdomar och vuxna upp på estraden för att berätta om hur den hjälp de fått genom MMP har förvandlat deras liv. Där fanns flera som genomgått hjärtoperation, hjärnoperation och andra kirurgiska ingrepp. Utan ekonomisk hjälp hade många av dem inte levt idag.

Kry

Bilden visar polioskadade Peeri avsluta vittnesbörden med att tacka Herren för alla under han gjort. Till höger om Peeri står ytterligare en poliodrabbad flicka, så en tonåring som genomgått flera operationer för brännskador hon fick då hennes far slängde henne i elden för att han inte ville veta av henne. Till höger om BirGitta sitter våra två förlamade vänner Kasi Rao och Rajo.
Ni ska veta att det blev en gripande förmiddag.

Efter lunch samlades många barn utanför vår bostad för att få presenter som ni faddrar sänt med till Indien. Flera i vårt team fick då också tillfälle att träffa sina fadderbarn.

Vid 17-tiden var det dags för en festkväll med sång och dansuppvisning där alla våra 500 barn var inbjudna tillsammans med sina föräldrar.

Dan
Barnen underhåller oss i drygt två timmar. Vi satt under bar himmel i den ljumma kvällen.

Sedan bjöds alla 1500 personerna på middag. Det ska till en bra organisation för att ordna detta. Alla i vår grupp är imponerade av pastor Carls förmåga att leda arbetet här i Amalapuram.

Folk

Önskar att ni alla varit här!
Utan er fanns inte MMP!

Kram

BirGitta

 

 

Söndagen den 13 februari 2011

Framme i Indien

Flygresan gick riktigt bra.

En i gruppen av 19 personer saknade dock sitt bagage i natt vid ankomsten till Hyderabad. Det hade gått med fel flyg till Bangalore i södra Indien. Det kommer tillrätta vilken dag som helst.

Idag sov vi ut, men hann göra ett besök I Rock Church vid lunch. Mötet pågick och gruppen blev välkomnade med blomsterkransar. Swante och jag sjöng också ett par sånger. Det var fint att återse många kära vänner.

Sedan besökte vi en fattig familj i närheten av kyrkan. Jag har skrivit om dem flera gånger här och vi älskar denna lilla familj. Vi har en fadder för dottern Peeri och sonen Garnesh. Sonen Srinivas arbetar som bud på dagarna och studerar på kvällarna. Mor och far är till åren komna. Vi ska fortsätta hjälpa denna fattiga familj.

Damerna i gruppen ville handla så det blev 1-2 timmar i en klädaffär.

I kväll åt vi en god middag på vårt hotell och tittade sedan på en äldre video från MMP's arbete i Indien.

I morgon, måndag, besöker vi barnhemmet i Miryalaguda. Det blir spännande.
Skriver mera om resan i kommande hälsningar.

Lägger också in bilder lite senare!

Kram

BirGitta


 

 

Stockholm den 6 februari 2011

Knappt en vecka kvar

Det är skönt att ljuset kommer tillbaka och att dagarna blir längre och längre.
Jag har till och med sett blad av snödroppar i min trädgård!

Nu är det mindre än en vecka tills vi flyger till Indien.
Det mesta är förberett. Jag har packat mitt bagage och även paket från olika faddrar som ska till barnen i Indien. Det ska bli så roligt att träffa alla igen.

Ett av mina fadderbarn heter Birgitta Shaba. Hon bor på Miryalaguda barnhem och jag har naturligtvis följt henne under alla år sedan hon kom dit.

Det har hänt så mycket sedan vi byggde detta hem för över 20 år sedan. Tänk så många föräldralösa småtttingar som lämnats här.

Först kom Birgitta Shaba. Hon hittades på trappan till barnhemmet. Vi vet inget om henne. Hon fick mitt namn Birgitta och mitt födelsedagsdatum 14 december.

Då hon hittades var hon mycket svag. De första åren var hon mager och hade svårt att gå.

Åren har gått och jag minns då hon var ca 5-6 år gammal och vann en skoltävling i löpning. Vilken lycka!

Hon är intelligent och går i en bra skola i Miryalaguda stad.

I år fyller hon 20. Tänk vad tiden går! Jag är så glad att en liten flicka som lämnats att dö fått leva men också fått möjlighet till utbildning.

Birg

Birgitta Shaba för ett år sedan

Jag ser fram emot att få träffa Birgitta Shaba och alla de andra barnen igen.

Tack att ni är med oss på vår resa till Indien. Vi tror att också Herren är med oss .

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 30 januari 2011

Ännu en vecka

Oj vad tiden går! Dagar blir till veckor som blir till månader som blir till.....

Nu närmar sig resan till Indien med gruppen av faddrar och gåvogivare.
Det är mycket att ordna med och mycket som måste fungera. Allt verkar dock vara i ordning och vi ser fram emot att lyfta mot Indien om mindre än två veckor.
Har nästan daglig kontakt med Indien. Våra vänner där ser så fram emot vår ankomst.

Fick för ett par veckor sedan en rapport och bilder från våra lepra-vänners julfest.
Pastor Carl berättar om festen som hölls på New Life Center. Våra vänner där fick god mat och nya kläder. Julevangeliet lästes och ungdomar från kyrkan sjöng julsånger för våra sjuka vänner. Fyra patienter orkade inte vara med på festen då de var alltför svaga. Pastor Carl besökte dem i deras rum, gav dem nya kläder och bad för dem.

Vi är tacksamma att vi har Carl Komanapalli som vår kontaktman i Amalapuram. Han verkar ha tid och kraft över för alla som behöver honom.

Carl S

Pastor Carl och hans fru Sharon delar ut nya kläder

Leprava

Alla våra lepravänner samlade på centret

Carl

Pastor Carl besöker en mycket sjuk patient

Tack att Du är med att göra våra lepra-vänners sista tid så ljus som möjlig!
Guds välsignelse!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 23 januari

Snurrig vecka

I måndags skrev jag ett sms till vår föreståndare "Sari" på Miryalaguda barnhem i Indien. Vi besöker ju hemmet en gång om året och stannar ibland 2-3 dagar. Vi får alltid frukost, lunch och middag. Hemmet ligger långt ute på landet och jag ville veta om de skulle klara att servera 19 gäster. Vi blir ju så många i gruppen som anländer om drygt tre veckor.
Jag fick svar direkt:
- Inga problem, vi kokar mat till er alla!

Fick också sms från Martha. Hon har växt upp på Miryalaguda hemmet men studerar nu i Hyderabad. Hon skrev:
- Mamma jag väntar sååå på att du ska komma. Jag är i Miryalaguda då du kommer dit. Hur mår pappa Swante?

Hon är så söt, alltid där för att ställa upp och tjäna. Jag vet att hon kommer att vara boss i köket!

I onsdags morse ringde Swante och berättade att han fått "kristallsjukan".
Allt snurrade runt och det tog honom en kvart att komma ur sängen. Han har drabbats av detta ett par gånger tidigare med några års mellanrum. Det är lika obehagligt varje gång. Kristaller i innerörat kommer i oordning och man tappar helt enkelt ballansen. Det brukar gå över efter några dagar. Vi som skulle ha möte i Essinge kyrka på söndag.

Bra annonser i tidningarna!

Nåväl, Swante kände sig något bättre i lördags. Då fick jag magsjuka! Vad gör vi?

Nu är det söndag kväll och vi mår bra både Swante och jag.

PS. Vi hade ett bra möte i Essinge kyrka i eftermiddags och kollekten till MMP blev nästan 6000 kr! DS.
Varför oroas!
Tack gode Gud!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 16 januari 2011

Naturkatastrofer

Det har väl inte undgått någon de översvämningar som skett i världen denna vecka. Den senaste med jordskred i Brasilien där flera hundra omkommit är tragisk.
Också Sri Lanka söder om Indien har drabbats.

Den största översvämningen just nu omfattar ett område lika stort som Frankrike och Tyskland tillsammans. Denna sker nu i Australien, närmare bestämt i staten Queensland på östkusten. Swante och jag har gjort 6 turnéer i de nu drabbade områdena så vi känner väl till städerna och landskapen nu som ligger under vatten. Dessutom har vi så många vänner därborta. Några har vi fått kontakt med.

En äldre dam i 90-årsåldern, med svenskt ursprung skriver:
"Detta måste vara begynnelsen av vedermödan".


Jag förstår henne. Tänk er vatten som dränker hela städer. På sina håll är vattennivån 9 meter över det normala. I Toowoomba vällde en tsunami-liknande våg fram och ödelade stora delar av staden. Toowoomba brukar kallas för Australiens trädgård och ligger 700 meter över havet. Det hjälpte inte. Vattnet kom norrifrån där regnen öst ned i månader. Det är bara ett under att inte fler liv gått tillspillo.
Jag känner så med mina vänner från Queensland. Tusentals har evakuerats och många har inga hem att komma tillbaka till. Jag är glad att läsa att kyrkor har upplåtit sina rum för att hjälpa de drabbade. De kristna gör allt de kan för att hjälpa sina landsmän. Det är så det ska vara. Evangeliet måste visas i praktisk handling.

Wendy

Paret på bilden Wendy & Stephen har ett hus i Toowoomba. De har varit hårt plågade av sjukdom och andra prövningar. Ändå har de stöttat MMP sedan många år. De har inga stora inkomster. Stephen är sjukskriven men de sparar och lägger undan pengar för att hjälpa vårt arbete i Indien. Flera skolsalar och andra projekt har kunnat genomföras med hjälp från dessa våra vänner.

Vi fick ett email i tisdags där Wendy skriver:
Vi har just varit i Brisbane och besökt min döende far. På hemresan blev vi stoppade av vattenmassorna och fick återvända till min systers hus som nu också står under vatten. Vet inte vad som sker och vi vet inte om vårt hem finns kvar i Toowoomba.

Själva är vi OK. Vi hoppas på det bästa.
Kom ihåg oss!

Självklart gör vi detta. Då vi ber vår aftonbön är Wendy & Stephen alltid med på bönelistan och har så varit sedan vi lärde känna dem.

Visst är det skönt att ha en tro som bär!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 9 januari 2011

Nytt år framför!

Så är storhelgerna över. Det har varit kallt och mycket snö, ovanligt mycket!
Trettondagen bjöd som vanligt på oväder. Det märktes på antalet besökare i Sävsjö Allianskyrka där Swante och jag sjöng denna dag. Trots snön hade ändå många vågat sig ut och tänk, vi fick en gåva på nästan 20.000 kr till MMP. Visst är detta fantastiskt!

Vi är så tacksamma för alla generösa vänner.

I Indien är det betydligt varmare. Där har våra barn firat julfest och fått nya kläder.
Pastor Carl sände några bilder från festligheterna.

Dans

Barnen underhöll med sång och dans

Carl

En liten flicka tillsammans med pastor Carl

Grupp

Här visar "våra barn" i Amalapuram sina nya kläder

Vi ser fram emot att få träffa alla våra vänner i Indien om en dryg månad. Då har vi 17 faddrar och gåvogivare med oss. Det ska bli sååå... roligt!

Kram

BirGitta